God morgon alla fina vänner!
Hoppas ni haft en härlig sommar och att ni laddat med ny energi och kraft. Jag är inte riktigt redo med den här sommaren. Den tog slut precis när jag kom ner i varv och började läsa kärleksromaner på en solstol i timmar utan att titta på klockan och drabbas av kreativ klåda. Precis när lättjan infann sig var det dags att åka hem.
Här kan ni förresten läsa dagens Metrokolumn. Om svårigheten att njuta av sommaren när världen står i brand.
Nu är vi hemma i Sverige och den stora utrensningen har börjat inför skolstart och arbete. Vi städar, ger bort kläder och skor, kastar tidningar jag sparat på och annat onödigt. Eftersom det är trångt i garderoberna och jag ser ett känslomässigt värde i det mesta har jag bett Jenny Georgiadou, en kompis med stil och smak komma förbi för att hjälpa mig klippa banden till det materiella. Även min fina granne Emma som är lektor i modevetenskap hjälpte till. Tidigare har jag haft betydligt lättare att göra mig av med saker men nu tänker jag alltid att Melina kanske vill ha mammas kläder när hon blir stor. Jag blir nämligen så rörd när väninnor bär sina mammors gamla klänningar.
Igår var vi på Cirkus Scott och den fina fotografen Karin Törnblom skickade mig en bild:
Pavlos min ljuvliga systerson var också med och tro inte att vi hade någon överenskommelse om marint tema på kidsen med syrran:
I ditt inlägg i Metro har du tydligen ”glömt” de minst 1500 civila, som enligt officiell statistik har dödats under samma tid av ukrainska styrkor och nynazistisk milis i Donbass regionen i Ukraina. Till dessa får man lägga flera hundra tusen flyktingar från samma region som ”Putins tyranni” fick ta emot. Vilken tyranni försöker du vara till lags, Alexandra? Smaklöst, men klart har vi friheten att välja vilka vi ska tjäna. Siktar du på några uppdrag inom EU kanske?