God morgon vänner! Imorse utanför TV4 stod en man som tog upp något och började springa emot mig så fort jag klev ur taxin. Jag fick hjärtklappning och började nästan springa därifrån när han kom ikapp mig. Han sträckte fram en penna och bad om autografer på tidningsklipp han sparat. Jag andades ut och ville börja gråta för att jag blivit så rädd. För att hatet och hoten genom åren satt sina spår. Häromveckan när jag firade Solna Biblioteks 100 år med en föreläsning om mitt författarskap fanns en rasist i publiken. Det visste jag inte då. Han tog en massa bilder när jag grimaserar och viftar som sen publicerades i en hemsk artikel i en rasistblaska. Klippet skickades sen hem till mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Min kamp för mänskliga rättigheter och för allas lika värde borde inte vara så provocerande. Allt jag står och strider för står i den svenska grundlagen, i deklarationer om mänskliga rättigheter, i skolans värdegrund och alla andra regelverk som demokratin vilar på. Ändå väcker det så mycket ont blod. Det är obegripligt. Igår besökte jag en skola och föreläste om mångfald och jämställdhet. Mycket baserat på egna erfarenheter och iakttagelser. Majoriteten av lärarna var fantastiska. Och eleverna likaså. I dagens Metrokolumn kan ni dock läsa om lärare som öser ur sig homofoba, sexistiska och rasistiska uttalanden. Den omnämnda läraren var på min föreläsning. Då när jag talade om vikten av att inte döma ut andra människor för att de är för tjocka, för smala. för mörka, för ljusa. För att de bryter mot normer eller bryter på svenska. Jag talade om vikten av att reflektera över den egna rasismen och visa respekt för sina medmänniskor. Jag talade om värdet i att möta det annorlunda. Läraren lämnade föreläsningen med motiveringen att jag indoktrinerar eleverna. Det sa han inte till mig för att få igång en dialog utan till en kollega i korridoren. Att följa grundlagen och skolans värdegrund betraktas alltså numera av vissa som indoktrinering. Att hävda självklarheter som alla människors lika värde räcker för att en lärare, som borde förmedla exakt dessa värden, ska lämna aulan. En lärare som inte ens vågar stå för sin åsikt utan springer iväg för att slippa höra. Jag blir mörkrädd. Men ljuset är starkare än mörkret. De flesta lärare jag mötte igår var både bekymrade och bedrövade över utvecklingen. Må kraften vara med dem. Och må landets elever bevärdigas lärare som lär dem vad det betyder att vara människa.
Hej Alexandra,
Du skriver ofta om rasismen, som anses vara ett av de främsta och breddaste problemet. Jag tycker att vi ska inte använda den oegentliga benämningen ”rasist” (det ska vi använda ”allra sist” brukar jag säga. Ordet befriar många från sin delaktighet i någon som kan kallas ”xenofobi” (du förstår ordet, eftersom ditt modersmål är grekiskan)eller, om man ska tala svenska, ”främlingsförakt”. Det finns alldeles för många svenskar som har en nedsättande inställning om dem som inte är födda i Sverige. och många använder floskler som ”Sverige är ett litet land” som ursäkt. I själva verket är Sverige ett stort land Om man viker kartan hamnar den enda i Italien. Sverige är ett land med relativt liten befolkning. Därför finns det plats för flera här än i andra tätt befolkade länder.
Främlinbgsföraktet har märks särskilt av den som kommit från utlandet och försökt förstå Sverige och integrera sig genom att bidra med sin importerade kunskap och insikter.
”Jag är en främling i detta land, men detta land är ingen främling i mig”. Dessa ord av Gunnar Ekelöf kan både du och jag använda ofta. Jag inledde mitt sommarprogram 2096 just med detta och fick stor respons från icke xenofoba svenskar. Jörgen Cederberg uttakade sin uppskattning av detta program i en intervju. Du har säkert, liksom jag, noterat hur många inom det svenska etablissemanget fäster sig först och främst vid att vi inte är svenskfödda, trota att vi (på sätt och vis) är mer svenskar än många andra, eftersom vi har levt decennier i Sverige och både lärt oss vad svensk historia och svensk mentalitet innebär och bidragit med infallsvinklar som vi burit hemifrån.
Av någon anledning har jag nog alltid trott att lärare är kloka människor. De har en massa utbildning, i vilken jag tror/trott att det ingår att se människor, inte hudfärg/vilket land de är födda i osv. Tydligen hade jag fel även i detta. Det är så många ställen som detta fula rasistiska huvud numera sticker upp, så jag blir mörkrädd. Hoppas du har rätt, att ljuset är starkare.
Men det här är så fruktansvärt skrämmande! De sitter inne med så mycket makt i och med att de undervisa/indoktrinerar barn. För den här människan har VERKLIGEN möjlighet att indoktrinera. Får härja fritt varje dag. Hoppas att kollegan som berättade för dig även pratar med rektorn. Men, gissar jag, finns inget annat att anmärka på, så går inget att göra.