Det finns så mycket i livet jag är tacksam för. Faktum är att jag ofta skriver tacksamhetslistor. Jag är tacksam för min familj och mina medmänniskor, händelser, upplevelser, naturfenomen och även mig själv för att jag ständigt ställer mig upp när jag fallit eller knockats, spottar i nävarna, kavlar upp ärmarna, tar mig i kragen, kämpar och sliter och vägrar ge upp. Jag är tacksam för alla dem som sliter i skolan och vården, de som städar om nätterna och de som riskerar sina liv för att vi ska sova gott. Jag är tacksam för så mycket att jag skulle kunna rabbla i en oändlighet.
Men tacksamhet som avkrävs av andra är patetisk. Tacksamhet som avkrävs av andra är en maktdemonstration, en överordnads order mot dem som anses vara underordnade. Mot dem som borde vara tacksamma för den rike mannens brödsmulor och allmosor. De som borde svälja förtretligheter och förtryck, de som borde tiga, buga och bocka.
Den som avkräver tacksamhet ser sig ofta själv som generös och förväntar sig tacksamhet av mottagaren. Men att ge och förvänta sig ett tack är inte att ge. Det är byteshandel. Det är en strategisk kalkyl om ett givande som förväntar sig något i gengäld. Långsiktig lönsamhet, må hända. Eller evig underkastelse.
Skribenten Somar Al Naher skrev en text på Nationaldagen som väckt vrede bland vissa. Hon opponerade sig mot svenskheten som delas ut som en medalj i fina ceremonier på Nationaldagen. Även om det för många är en vacker och rörande ceremoni, att äntligen inneslutas, om inte annat på pappret, i svenskheten slutna rum, så står det fritt för en skribent att få tycka och tolka detta som hon vill. Vi lever i ett fritt, demokratiskt samhälle som håller yttrandefrihetens fana högt. Plötsligt kastade sig en av Sveriges mäktigaste ministrar, Tobias Billström, mannen som tjänat sitt stenugnsbakade levain-bröd på migration, över henne och krävde att hon skulle vara tacksam. För att hon och alla vi fick en fristad i detta land.
Själv känner jag mig ofta privilegierad över att jag fick växa upp i ett land och en tid när även fattiga förortsungar kunde få bilda sig, utöva sporter, spela instrument och plugga på universitetet. Men de flesta av oss hade aldrig en möjlighet att välja våra liv. Vi kom som handbagage. Och de flesta av oss som inte hade lyckan att födas i detta land och ha hela släktträdet rotat i denna jord har också gjort vårt allra bästa för att bidra och bättra samhället. Vi har slitit för att integrera oss, för att passa och platsa, för att lära oss koderna, för att svepa in oss i språkdräkten, för att inte ge uttryck för all den frustration och alienation våra kroppar och sinnen emellanåt kvävts av. Ni ska vara tacksamma för att vi har lärt oss att tygla vår vrede, skrev jag för några år sedan. Ni ska vara tacksamma för att vi sväljer och knyter handen i fickan. För att vi inte ger uttryck för alla de orättvisor vi upplevt. Ty tacksamheten kan man vända och vrida på.
Vem är Tobias Billström att avkräva tacksamhet? Vad ger honom det privilegiet? Är det hans vinstlott i livet som gjorde att han slapp flykten? Att han föddes på rätt plats av rätt föräldrar? Hans migrationsministerkarriär som inte hade existerat utan migranter? Vilka ska vara tacksamma och hur länge ska vi vara tacksamma? Finns det en preskriptionstid? Ett bäst-före-datum? Hur ska vi visa denna tacksamhet? Är kraven på tacksamhet kanske i själva verket en tystnadens täckmantel? Ett kamouflerat ”Tig! och ”Plats”? En uppmaning till utlandsfödda om att vi inte har samma rätt att kritisera och ifrågasätta givna sanningar. Var går gränsen?
Man behöver inte hålla med Somar Al Naher för att stå upp för hennes rätt att uttrycka sig. Vi som strider för allas rätt till åsikts- och yttrandefrihet – ja till och med de som gjort till det en konstform att kränka andra- borde lika självklart stå upp för rätten att tycka olika. För att vidga den där trånga åsiktskorridoren. För att slänga av oss cyklopmaskerna. Varför gick inte Billström ut och avkrävde tacksamhet av norrmannen Knausgård som anklagade Sverige och svenskarna för att vara rädda, hatiska och enögda? Borde han också tiga av tacksamhet för att han får bo här när han egentligen skulle kunna bo kvar i sitt förmögna fosterland? Vad är skillnaden?
Vilka andra borde vara och visa tacksamhet i ord och handling? Kvinnor som äntligen fått sticka in en fot i styrelserummen? Funktionshindrade? HBTQ-grupper som tillerkänts sina mänskliga rättigheter? Och hur ska Billströmmarna visa sin tacksamhet gentemot alla oss som kommit hit och lyft landet genom att städa och skrubba, torka gamlingars och barns bakdelar, forskat och förädlat, byggt och utvecklat, gjort landslagsmål och satt Sverige på världskartan? Hur ska Billströmmarna visa tacksamhet gentemot alla oss som gett dem makten och möjligheten att göra karriär på våra axlar?
Tack för att ni läser.
Jag har nog aldrig läst nått bättre eller starkare!
Du sätter ord på det jag tänker och det blev mitt i prick, hoppas Billström (och dom som tycker som honom) läser – men framförallt reflekterar över innehållet i texten och försöker förstå den!
Tack för att du är sån inspiration <3
Du är en hjältinna! Sluta aldrig skriva. Mycket kärlek från Philip
Jag vet vad jag är tacksam för. Jag är tacksam för att du orkar kämpa, och väldigt tacksam för den bästa texten jag läst på länge. I ett mörkt träsk av hatiska kommentarer lyser dina ord upp omgivningen.
Huvudet på spiken. Jag fick nästan en mini-adrenalinkick av att läsa din text haha.
Lysande! Håller med till fullo!
Och är tacksam för att du har förmågan att uttrycka detta så väl!!
Lysande reflexion!
Du lyckas sätta Billströms m.fl. tacksamhetsperspektive i sanningens perspektiv. Det vi alla som bor i Sverige borde gemensamt birde bara tacksamma över är att vi alla tillsammans skapar en del av världen där likavärde finns. Att vi bor dit många vill komma för att vi välkomnar alla. Där en absolut minoritet tycker att vi skall odla ett ”vi och dom”.
Nja, Pascalidou. Här håller jag inte med dig. Strindberg lär ha sagt ”sanningen finns i betraktarens ögon”
Det handlar kanske inte om vem som har rätt att begära tacksamhet. Utan att kanske visa lite tacksamhet mot de människor som genom sina skatter betalar för att hjälpa.?
Jag tror att om gemene man bara får höra hur illa vi tar emot så göder vi en ovilja att fortsätta??
Så ser jag på hans uttalande? Så ser min sanning ut!! Även om jag håller med om att jorden ärvde vi tillsammans och ägs av oss alla…
Kram
Helt lysande träffsäkert. Kan bara hålla med ovanstående. SLUTA INTE SKRIVA. Det behövs fler som du som kan sätta tankar i ord på ett så bra sätt. Tack för att du orkar.
”Vi som strider för allas rätt till åsikts- och yttrandefrihet…”
Ehm….. NÄR tänker hon börja LEVA som hon LÄR?!
tack för att du sätter ord på den frustration och ilska jag känner! Sluta aldrig skriva för min och många andras skull
Vi rår om jorden tillsammans, det är den plats som vi har fått att leva på. Jorden är vårt gemensamma ansvar. Vi har fått olika förutsättningar från den stund vi föddes. Jag är privilegierad som är född i Sverige, ett land där jag fått växa upp i lugn och ro utan att behöva vara rädd för krig eller behöva vara orolig för tillgången på mat. Jag är otroligt tacksam över att bo i ett land där vi har haft möjlighet att ta emot och hjälpa andra människor som av olika skäl har haft behov av det. Jag är otroligt tacksam över att kunna uttrycka mig fritt utan risk för att råka illa ut. Kämpa vidare, Alexandra!
”Alexandra , du är min röst i i detta land Sverige ! ”du behövs, du är en kvinna som visar vägen för dom som inte har din kraft och din förmåga att våga säga ifrån när demokrati faller i bitar, ”ge aldrig upp” ! Du finns i mångas hjärta och jag är tacksam att du finns ! Må alla gudar skydda dig och din familj ! Tack så mycket ! ❤️
Billströms svar var fullständigt tondövt.
Men Somar Al Nahers text lämnade också en besk bismak. Kändes som att den slog mot de invandrare som faktiskt är alldeles frivilligt tacksamma för att de fått chansen till ett nytt liv i Sverige. Även om de inte nått positionen som ledarskribenter på landets största dagstidning.
Den tacksamheten – för vad de nått och för vad de sluppit ifrån, inte nödvändigtvis riktad till några myndigheter eller personer – behöver inte vara en förutsättning för en medborgarskapsceremoni. Och ceremonin behöver inte vara märkvärdig. Men jag som etnisk svensk, likaväl som många invandrare och flyktingar jag träffat, kan uppskatta den som ett kvitto och en bekräftelse på att man är accepterad och fullvärdig medborgare.
Det är också en manifestation mot främlingsfientliga krafter: Se här, nu välkomnar vi dessa som nysvenskar. Inte besökare, flyktingar, asylsökande, utlänningar eller något annat exkluderande.
Somar Al Nahers text blev till en bredsida mot detta. Sverige kan ta sig i häcken. Vi är inte svenskar och vill inte vara det. Och ni som omfamnar detta att bli svensk är förrädare. Illvilligt tolkat, visst, men inte långsökt.
Ingen krävde så vitt jag vet någon tacksamhet från Somar. Inte innan Somar först krävde en ursäkt.
Ett krav på ursäkt är är lika provocerande som att kräva tacksamhet.
Helt riktigt Melius, instämmer!
Som vanligt tenderar debatten bli väldigt svart eller vit, rätt eller fel. Både Somar och Billström ger uttryck för dessa ytterligheter och båda ger en bitter eftersmak i munnen. Jag är övertygad om att de flesta som kommit till vårt land känner någon form av tacksamhet – även vi som bor här sedan länge borde väl känna tacksamhet över allt bra det det innebär – samtidigt som de allra flesta känner säkert olust och skamkänslor i de fall då flyktingar som kommit hit behandlas illa.
Som sagt – i debatter blir åsikterna, kanske per definition, väldigt polariserade vilket ibland är bra, men i detta fall skjuter man till viss del bredvid målet.
Va patetiskt!!!!
1) du kräver tacksamhet av andra men det är fel när Tobias gör det!
2) du klagar på att Tobias klagar på X och att X har rätt att uttrycka sig oavsett vad hen tycker – men det är tydligen inte rätt att Tobias har yttrandefrihet?
Dessutom klankar du ner på hans åsikter. Varför får inte han klanka ner på dina eller X,s?
Helt rätt svar at Billström. Nej man kan inte kräva tacksamhet men texten ingår i ett felaktigt tänkande där skyldighet och rättighet måste vara likvärdiga. Somar al naher verkar tänka att asyl och medborgarskap är en mänsklig rättighet som alla ska ha tillgång till det enda som krävs är att man dyker upp vid gränsen. Om fler och fler människor kommer till Sverige och anser att landet som gett dem så mycket inte ens är värt ett tack. Ja få börjar jag förstå varför olika etniciteter bara umgås med de som tillhör sin etnicitet och vägrar vara del av något större. Att man skapar alternativa samhällen som fungerar mer likt de man kommer ifrån Det skapar en grogrund för konflikter. Tragiskt är vad det är.
Tack! för att du sätter ord på det medt grunläggande! Vi människor behöver inte kränkas av de som bara tänker på sig själva och som bara ser ur sitt perspektiv.
Håller med de övriga! Sluta aldrig skriva, du har ordet och kan skriva så bra!! Du har kanalerna! Du behövs! Vi behöver kloka tänkare som kan beskriva verkligheten och formulera den på vitt papper.
?
Varken tacksamhet eller förtroende kan avkrävas, men kan inges dem som lever i det här samhället om de bemöts med respekt och värdighet. Själv är jag tacksam över att leva i ett land människor flyr till och inte ifrån. Såvitt jag förstår upplever många i förorten att förtrycket från patriarkala strukturer från hemlandet har alltför fritt spelrum och de kan inte alls njuta av den frihet vi som bott här länge tar för given. Det är djupt oroande på många sätt. Lagen ska följas av alla. Det är som överallt annars i världen att fattiga bor för sig och medelklassen för sig. Och nu råkar nysvenskarna ofta höra till de fattiga och isoleras med folk från ursprungskulruren. Detta borde delvis kunna byggas bort. En satsning på kultur som El Sistema, barnteater, en kulturellt utvidgad biblioteksverksamhet och att skolorna i förorten lockar till sig de bästa lärarna kunde hjälpa. Kulturutbyte i vidaste bemärkelse är en viktig nyckel. Läroplan och lärarutbildning måste anpassas till verklighetens krav där barnen behöver mycket kärlek, bekräftelse och trygghet för att kunna lära sig det de behöver kunna. Alla föräldrar kan av olika skäl ge barnen det i så hög grad att skolan bara kan fokusera på kunskapsinlärning. Läraryrket måste ses som ett konstnärligt yrke som ska tilltala tanke, känsla och vilja hos barnet. Skolorna skulle kunna vara kulturcentrum som samlar alla människor som bor runtomkring och arbetar på att alla ska vara delaktiga i samhället. Ja och så var det där med jobb…
STÅENDE OVATIONER!!!!SÅ J-A BRA SKRIVET!!Har även tänkt på detta och även skrivit att: Som all forskning säger: Det mest optimala och hälsommaste samhället är ett jämlikt samhälle!! När det hela tiden är vissa grupper som ska känna och visa mer tacksamhet gentemot de andra, har vi inget hälsosamt jämlikt samhälle! Det sägs ofta från främlingsfientligt håll att invandrare skall känna och visa väldigt tacksamhet gentemot dom! Som de vore några slags mänskliga asagudar som de med invandrarbakgrund skall tillbedja och hela tiden skall underkasta sig, och känna sig mindervärdiga! Och ständigt detta : ”Stick härifrån!” ”Eller stick hem, om det inte passar!” Vad de nu åsyftar med ” inte passar”? Att man ska gå omkring med munkavel? Tillintetgöra sig själv och enbart verka, finnas till för dessa, eller bara försvinna? Och ”hem” Är det också de ska ha mandat att få avgöra bestämma, vad som upplevs och är hem för någon annan?! Isf borde dessa rasiste sticka hem dit de hör hemma, till helvetet eller till en väldigt kall plats, DÄR hör deras onda smutsiga sinne hemma! För inte hör de hemma i ett humant demokratiskt jämlikt land!
Bra skrivet Alexandra… Det är svårt att flytta till ett annat land och göra det till sitt eget och alla verkar ha åsikter om hur man ska känna och må.
Jag önskar att tacksamhet till livet var mer på agendan än frågan om ens ursprung vilket börjar enligt mig bli en fullständigt urvattnad fråga! Tack för att du reser dig gång på gång och skriver fantastiska texter!
Bra skrivet men myntet har som vanligt två sidor. Somer al Nahers inlägg var skrivet just för att provocera och väcka debatt vilket lyckats. Men man måste även försöka förstå Billström och den andra sidan för att inte samhället skall polariseras mer.
Att komma ny till ett land är som att komma ny på ett företag. Man genomgår först en anställningsintervju och ens tidigare CV granskas minutiöst för att se om man är lämplig. När man väl klarat den tuffa urvalsprocessen och blivit anställd hälsas man välkommen av sina nya arbetskamrater. Om man har bra arbetskamrater så ser de inte på en med misstänksamhet utan hjälper en att komma in i arbetsgemenskapen. Det krävs dock att man bjuder till lite själv, går med på lunchen när de äter och lär sig jobbjargongen.
Man förväntas att göra sitt bästa, inte bara för att det gagnar företaget utan även en själv. För att göra karriär och komma någon vart måste man kämpa ”för att integrera sig, för att passa och platsa, för att lära sig koderna, för att svepa in sig i språkdräkten, och att inte ge uttryck för all den frustration och alienation ens kropp och sinne emellanåt kvävts av”. Naturligtvis förväntas det att man är lojal med det nya företaget. Man kan inte ensidigt bryta mot företagets policies med hänvisning till att ens gamla arbetsgivare hade andra riktlinjer och annan företagskultur.
Om man som nyanställd dessutom erbjuds delägarskap i företaget, förmånliga villkor och hjälp med boende så bör man tacka sin lyckliga stjärna att man funnit en sådan tjänst. Att vägra hälsa på sina nya arbetskamrater när de hälsar en välkommen och istället kräva en ursäkt för att anställningsintervjun var integritetskränkande är både oartigt och otaktiskt.
Förmågan att känna tacksamhet är en gåva som ej kan avkrävas. Behovet av att visa tacksamhet, gåvan man fått, är högst individuellt och olika från person till person. Välkomstceremonier för nysvenskar ser jag som det svenska samhällets svar på ett uppmärksammat eller gissat behov hos denna grupp att visa sin tacksamhet mot det svenska samhället. Det är därför viktigt att dessa ceremonier har rätt fokus, nysvenskars starka önskan att få visa sin tacksamhet, och inte börjar upplevas som kravfyllda av de som inte känner någon tacksamhet eller har någon större lust att manifestera den tacksamhet de känner. De är precis lika mycket svenskar som dem som känner och vill visa sin tacksamhet.
Wigwag, för mig är det uppenbart att syftet med välkomstceremonin INTE är för att samhället ska avkräva tacksamhet av nya medborgare! Vad har samhället för användning av tacksamhet? Vi behöver stolthet och lojalitet!
Syftet är naturligtvis att de nya medborgarna känna sig både välkomna till sitt nya hemland att de ska få samma nationalkänsla som oss andra med all den stolthet och lojalitet som ligger i detta begrepp. Att vi ska glädjas när Måns vinner Eurovision Song Contest, när Zlatan gör mål eller när Abeba Aregawi vinner VM-guld på 1500 meter. Att vi ska känna lojalitet för vår nation, att vi ska arbeta gemensamt för Sveriges framgång och vårt internationella rykte. Att vi ska ställa upp och försvara landets frihet om vårt land angrips. Både infödda och nyinflyttade gör allt detta för att vi är stolta över att vara svenskar, INTE på grund av någon underdånig tacksamhet!
Nu missförstod du nog lite vad jag skrev. Välkomstceremoniers syfte borde vara att ge utrymme att visa sin tacksamhet åt de som känner sig tacksamma och vill visa det, skrev jag.
Jag har nu läst Somars debattinlägg och kan konstatera att det var ett i högsta grad personligt präglat inlägg. Med hennes erfarenhet måste ju Billström och alla andra fatta att hon och hennes familj inte känner någon tacksamhet. Jag har full förståelse för hennes ilska över välkomstceremonier som hon, med god grund, upplever som ett hån.
Så här skulle jag vilja svara henne. ”Lessen över dina upplevelser och hur du känner det och har full förståelse för att du ej vill delta i vår välkomstceremoni. Andra nysvenskar har kanske en annan upplevelse av hur de blivit bemötta och behandlade och kanske därmed upplever ett behov av att få visa den tacksamhet de kanske känner genom att närvara. Välkomstceremonin riktar sig till dem i första hand men självklart är du mer än välkommen att deltaga om du nu ändå skulle vilja ta del av denna vår enkla ceremoni som syftar till att få dig och andra nysvenskar känna er bekväma med er nya status som svenska medborgare.” Ungefär.
Kanske du missförstod mig 😉 Välkomstceremonin är inte till för dem som har behov att visa sin tacksamhet. Den är till för att hälsa nya medborgare välkomna och känna sig stolta över sitt nya medborgarskap. Ungefär som nyutbildade civilingenjörer som får diplom i stadshuset efter avslutad examen. Det är inget krav från svenska staten att man ska känna tacksamhet. Däremot bör man känna tacksamhet gentemot Försynen att man fick en sådan chans till ett nytt liv och man bör göra allt i sin makt att ta vara på den. Både för ens egen och ens nya nations skull.
”Välkomstceremonin är inte till för dem som har behov att visa sin tacksamhet. Den är till för att hälsa nya medborgare välkomna och känna sig stolta över sitt nya medborgarskap.”
Ja och det är fel fokus menar jag. Billström har inte förstått det och inte du heller tydligen DickeFix. Som Somar skriver är asylprocess och vägen till svenskt medborgarskap lång och plågsam och skamfylld för många som tvingats underkasta sig massvis av nedlåtande behandling. Man har liksom provat allt. Det som kan vara en lögn har man utgått från är en lögn tills motsatsen bevisats. Och sen när motsatsen bevisats har man snabbt hittat nåt annat som kan vara en lögn och som måste utredas. Och så fortsätter malandet i all oändlighet. Ålder, etnicitet, ursprungsland, region i ursprungsland, allt ifrågasätts.
Du måste ju förstå DickeFix att i det läget lämna en inbjudan till en välkomstceremoni som syftar till att välkomna människor och få dem att känna sig stolta över sitt nya medborgarskap kan upplevas problematiskt. Dom här människorna, Somar är en av dem, är bevisligen inte välkomna i Sverige. Vi, staten Sverige, har gjort allt vi kan för att utvisa dem men det har inte gått. Välkomstceremonin blir i den kontexten bara ett äckligt hyckleri.
Bättre då att ha en välkomstceremoni, utan medaljer och diplom, med fokus på nysvenskarnas behov av fotfäste i en nystart och kanske, som Somar skriver, en ursäkt från staten för det många av dessa människor tvingats gå igenom. Tacksamhet ska det beredas utrymme för att visa för dem som vill det och en välkomstceremoni vore ett ypperligt forum för detta. Kanske en nystarts och försoningsceremoni vore mer passande än en välkomstceremoni.
Sen håller jag såklart inte med dig ett smack om företagsliknelsen. Flyktingar som kommer till Sverige och vill bli svenska medborgare har inga likheter med aktieägare att göra. Stater är inga företag!
@DickeFix, kan inte låta bli att tycka din jämförelse ändå faller lite platt, och är snäv och begränsad. Jag hoppas ändå att ”vårt” land och värld är större än begränsas till något företag eller skola, och en människas existens och rätten till en plats och ngt att kalla ”hem” inte bygger på fascistiska orimliga krav, för att, det skall uppfyllas, exisitensiella rättigheter. Menar du ändå alltså att en person med invandrarbakgrund alltid skall känna och visa mer tacksamhet än någon som haft turen(?) att att vara född här med svenskt utseende, även om den personen som har invandrarbakgrund är intrigerad?(hur mk som krävs för att någon skall kallas för det och vad detta innebär, kanske vi alla ser lite olika på?)Alltså ett slags herrefolk och dess undersåtar?
@x: En nation är precis som ett företag där man är delägare. Det är upp till befintliga delägare att demokratiskt bestämma reglerna för nytt delägarskap. VDn som styr företaget kan inte själv besluta om dessa regler eftersom det är en ren ägarfråga. En del ärver delägarskapet från sina föräldrar medan andra blir delägare av egen kraft. Antingen köper de in sig i företaget genom aktieköp eller också får de delägarskapet som ersättning för att de arbetat i företaget, t.ex. genom optionsprogram. När man väl blivit delägare har man precis samma rättigheter och skyldigheter som andra delägare.
Man kan tycka det är orättvist att vi inte alla är barn till Stefan Persson och därmed blir delägare i H&M från födseln. Å andra sidan skulle det vara orättvist för dem som kämpat och byggt upp ett företag att inte få överlåta sin hederligt förtjänade egendom till sina barn.
Svenska medborgare äger på samma sätt gemensamt det samhälle och den statliga infrastruktur som vi och våra förfäder byggt upp. Det är ingen mänsklig rättighet att bli medborgare i ett land som ens familj inte bidragit till, lika lite som det är en mänsklig rättighet att bli delägare i H&M. Och på samma sätt är det viktigt att reglerna för att få medborgarskap är demokratiskt förankrat hos nuvarande medborgare.
Återigen kan livets lotteri verka orättvist sett från barnets synvinkel som ju varken kan välja sitt födelseland eller sina föräldrar. Jag håller med om detta. Men från föräldrarnas synvinkel vore det orättvist om inte ens barn fick en fördel framför andra av de medborgliga förmåner som man själv varit med om att skapa. Om medborgarskapet ges alltför lättvindigt till vem som helst utan något krav på motprestation så kommer det betraktas som värdelöst.
Detta har ingenting med rasism eller herrefolk och undersåtar att göra. Det är så i alla länder. När man väl klarat kraven för medborgarskap ska man naturligtvis ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra medborgare.
Väldigt bra skrivet! Själv är jag väldigt tacksam över att Tobias Billström inte är minister längre. Låt oss se till att det förblir så 🙂
@DickeFix, ”..av de medborgerliga förmåner man själv varit med och skapat..” skriver du,, syftar du då på förfäder?! Råkar man vara född här( vilket jag råkar vara, men alla tar mig för invandrare ändå, pgr av mitt utseende, så det har inte hjälpt när det kommer till rasismen) och om man har förfäder här så varför skulle man åka räkmacka på vad de har skapat och gjort, enbart baserat på släktskap?! Deras verk är just deras verk, så det håller jag inte alls med om! Vi är alla unika individer, och jag ogillar starkt att man identifiera sig så mk vid nation och ens förfäder, ursprung. Då kan vi omöjligt få ett så optimalt jämlikt samhälle som möjligt! Att gå före i köer och förmåner pgr av släktskap osv, leder just till detta, ett ojämlikt destruktivt samhälle, med ett herrefolk och dess undersåtar.
@x: Ja, jag anser att medborgarskapet är en form av delägarskap och därför kan jämföras med delägande i ett företag som också går i arv. Jag håller med om att det är orättvist att vissa barn föds till föräldrar som är medborgare i ett rikt land eller som äger en stor förmögenhet. De får åka räkmacka på vad föräldrarna och deras förfäder skapat. Men å andra sidan så vore det orättvist från föräldrarnas synpunkt att inte få dela med sig av den välfärd de själv och deras förfäder skapat. Det här är ett moraliskt problem som är omöjligt att lösa så det blir rättvist från bådas synvinkel. Äganderätten är en grundläggande mänsklig rättighet som ligger djupt rotad i människans natur.
Om gränserna öppnas och vem som helst får bosätta sig var som helst så befarar jag att det leder till totalt kaos och nationalstaternas fall. Rika länder kommer få gigantiska strömmar av ekonomiska flyktingar och välfärdssystemen kommer kollapsa. Slutresultatet kommer bli en global värld utan nationell solidaritet där nyliberalismens ”var och en ansvarar för sig själv”-filosofi kommer råda.
Hej Alexandra,
Du är så klok, detta du skrev om tacksamhet. i detta sammanhanget kan man nästan tro att vår vice talman är inte vise med s. Det är som om han säger att vissa av oss ska minsann be om ursäkt för att vi finns.
Tacksamhet kan aldrig kommenderas fam utan måste per definition komma spontant för det är en känsla. Lika lite kan man kommendera någon att bli kär i någon annan sånt måste också komma spontant.
Jag tycker verkligen om dina åsikter här som du framför så relevant fint och balanserat i TV och radio. Påhoppen du drabbas av beror bara på att du har ett skarpt intellekt så dom kommer inte åt dig genom sin egen kapacitet att argumentera. JAG SKÄMS över vissa som har vett att tagga ner och se sig i spegeln för där sitter felet.
Martin
@DickeFix, nu upplever jag igen att du talar mot dig själv här. På vilket sätt är det egentligen orättvist, att man inte utgår ifrån vad förfäder gjort eller inte gjort? Varför ska man flera generationer senare få förmåner framför andra, som man personligen inte varit med och bidragit till?! Detta är just för mk nation och ”ras-tänk”.och det är just sådant tänk som gör att vi får svårt att lösa konflikter, när vi hänger upp oss på vem som gjort vad i historien, istället för att vända blad och börja om från början. Jag anser att man varken ska bära skuld och ansvar för vad förfäder gjort, ej heller bli priviligierad pgr av det, för då buntar man ihop människor, enbart utifrån ursprung, och inte som unika individer.” …Äganderätten är en grundläggande mänsklig rättighet..” Här upplever jag igen att du talar emot dig själv, alt så förstår jag dig inte riktigt.. Så skall denna som du kallar ”mänsklig rättighet” enbart sträcka sig till de priviligerade som råkat ha turen att ha ”rätt” förfäder? Endast dessa personer skall få sina naturliga primitiva behov, i form av att äga och pissa revir etc., tillgodosedda?! Sedan har jag aldrig påstått någonstans att vi ska ta emot hela världen, utan man måste vara realistisk, ta emot inom rimliga gränser, ha ett samhälle med lagar och regler som måste följas och gränser, ett samhälle som också är jämlikt.
@x: Om det låter som jag talar emot mig själv beror det på att jag försöker peka på ett etiskt dilemma. Jag ska försöka vara mer koncis. Här är min tankegång:
1. Medborgarna i ett land äger tillsammans all statlig mark, egendom och infrastruktur. Medborgarskap ska därför likställas med att vara delägare i en förening eller ett företag. När vi diskuterar varför infödda ska ha företräde framför utlandsfödda till svenskt medborgarskap så diskuterar vi egentligen arvsrätt eftersom infödda ärver det statliga delägarskapet från sina föräldrar.
2. Äganderätt är en mycket grundläggande och intuitiv mänsklig rättighet. Barn visar prov på detta mycket tidigt och man respekterar ”mitt” och ”ditt”. Som delägare i en förening eller ett företag ingår även rättigheten att vara med och demokratiskt besluta om reglerna för antagning av nya delägare.
3. Det etiska dilemmat gäller gåvorätt och arvsrätt.
Ska äganderätten även infatta rätten att överlåta sin egendom till den man vill, t.ex. sina barn efter sin död? Eller ska alla barn födas med samma möjligheter och rättigheter i livet? Observera att man kan bara välja ett av dessa två alternativ eftersom det ena utesluter det andra.
Om du vill att alla barn ska ha samma möjligheter och rättigheter i livet (inklusive rättigheten att bli medborgare i valfritt land) så måste du samtidigt begränsa äganderätten till att gälla endast innehav och förbjuda att egendom överförs till en annan individ genom gåva eller arv. Jag tror få är beredda att göra detta eftersom det allvarligt skulle kränka äganderätten.
Det finns ingen lösning på detta dilemma och slutsatsen är att livet aldrig kan bli helt rättvist.
@wigwag. Tack för midsommarhälsningen och ett speciellt tack för att du gör surströmmingen valfri. 🙂 Glad midsommar själv!
Till alla invandrade nysvenskar i detta avlånga land vill jag önska glad midsommar. Det svenskaste som finns. Jag vet att många av er hoppar groda som galningar kring stången, binder midsommarkransar och har på huvet, dricker både lillen och storan och folköl samtidigt, samt äter sill förstås och surströnmming och KNÄCKEBRÖD, runda med hål i ska det va, så det står ut genom öronen. Och allt enbart för att visa alla hur tacksamma ni är för Sverige och det svenska som tagit emot er och gett er en fristad. Det är rörande på många sätt.
Men snälla… Ni behöver inte om ni inte vill. Ni behöver inte vara tacksamma överhuvudtaget. Och ni behöver inte delta i vare sig denna informella initieringsrit i det svenska eller i mer formella välkomstceremonier. Ni har all rätt i världen att hata Sverige och det svenska om det är så ni känner innerst inne. Och Billström ska bara hålla käft och respektera er för det.
En sommar fylld med glädje önskar jag dig ”wigwag”! ?
DickeFix, bara för att något klassas som ” naturligt” betyder inte att det är ngt som är bra och skall bejakas, Eller är eftersträvansvärt, och inte går att utveckla eller förändra. Menar du att att behovet av att äga ska prioriteras och gå framför andra medmänniskors överlevnad? Att det inte ska finnas några gränser eller tak för detta ägande? Det handlar väl främst om det basala att överleva, när det kommer till behovet av att äga. Att vissa länder ska leva på andras naturtillgångar och slavarbete, och växa till viss del pgr av detta, bre ur sitt ägande, främjar inte en strävan efter en mer jämlik värld och så även i vårt samhälle. Men kanske glider för mk från ämnet nu, men anser du alltså att de med invandrarbakgrund skall känna och visa mer tacksamhet än de som har förfäder i Sverige?
@x: Ja, när man ställer olika mänskliga rättigheter mot varandra kan det bli svårt att prioritera. Men överlevnad går ju naturligtvis före äganderätten. T.ex., en som oförskyllt tvingas stjäla mat för sin överlevnad går fri från moralisk skuld.
Nej alla som väl uppfyllt kraven för medborgarskap har naturligtvis samma rättigheter och skyldigheter. Ingen medborgare behöver skämmas för att de inte är födda i landet. Däremot bör alla medborgare, inklusive infödda, visa lojalitet gentemot landet, dess styrelseskick och dess lagar. Vi bör känna stolthet över svårt medborgarskap och vara beredda att försvara landet om det angrips. Vi bör visa hänsyn och solidaritet gentemot andra medborgare och känna tacksamhet gentemot Ödet som gett oss chansen att leva i ett bra land.
Alexandra, du är bara bäst! Så oerhört sant, riktigt och så väl formulerat! Och så självklart! När man tänker efter… Tack för att du ger ord åt alla oss som har svårare än du att hitta de som bäst beskriver!