Parlamentet röstade slutade igenom Folkomröstningen. 178 för, 120 mot, 2 frånvarande. Antidemokratiska Gyllene Gryning, (vänder sig i magen att skriva detta), stödde regeringens förslag om en folkomröstning. Emot röstade alla andra dvs PASOK, ND, KKE och Potami (Floden).
Nu måste 4 miljoner väljare, minst 40 % av valmanskåren gå till valurnan för att resultatet ska anses giltigt. Miljoner utlandsgreker kan inte poströsta. Så väljarna har en vecka på sig att läsa in sig, bilda sig en egen uppfattning om det ofattbara och med en enkel handrörelse avgöra sitt och sina barns öde. Men även Eurozonens. Och Europas. Röstar de NEJ är det sannolikt Tack och Hej och helvetet på jorden som väntar. Röstar de JA till Euron och Trojkans avtal blir det svårt för Tsipras att sitta kvar. Då väntar ett nyval. Regeringen tar givetvis en stor risk med folkomröstningen. Även om de förespråkar ett Nej så är majoriteten av grekerna för euron och eurozonen. Allt kan hända denna vecka. I radion hör jag slaktare berätta att de sålde mer igår än de gjorde på julafton. ”Det är som om kriget kommer” säger han. Supermarket-chef i centrala Aten berättar att de aldrig sålt så mycket konserver.
EU-pamparna uttrycker sitt missnöje över den förestående folkomröstningen. Jag förstår och förstår dem inte. Jag förstår att detta mer än något annat är en ideologisk kris. Grekiska regeringen valdes enkom tack vare sin åtstramningskritik och motstånd Trojkans politik och praktik. En vänster-högerregering är i sig en anomali i EU-kretsar. Det jag inte förstår är varför en folkomröstning är så farlig? Varför kan inte folket få avgöra i en så avgörande fråga när regeringen de valt känner att de saknar mandat att klubba igenom ett avtal de inte står för? Antingen måste de svika sina vallöften eller svika sig själva. Deras drag beskrivs av vissa som fegt och undanglidande, av andra som att de kastar in handduken. Sympatisörerna anser att det är ett sällsynt rakryggat och ärligt förfarande.
IMFs förra chef, den sexbrottsanklagade Dominique Strauss Kahn gick ut igår och gjorde avbön i fallet Grekland. Han hävdar nu, något för sent, att han borde pressat Eurozonens medlemsländer mer att hjälpa Grekland och bekämpa destruktiv stryp- och stålbadspolitik. Nu anser DSK att lättnader och skuldavskrivning vore en väg att gå för att rädda Grekland. Får se om någon lyssnar på den gamla snuskgubben. Nu twittrar jag resten av dagen på väg till Almedalen.
Här en bild från Kathimerini på en av tusentals eftertraktade bankomater: 
Tack för Din närvaro ! Vi är just nu på Lefkas, bor där halva året. Vi är så tacksamma för dina beskrivningar som känns mer nyanserade än världspressen. Här är allt lugnt, inga panik-ATM-uttag, inga hamstringar, allt är lika lugnt o underbart som det brukar vara. Skriv så mycket du orkar, vi läser allt! Hälsar Björn o Lena
Glad och tacksam att få följa det som händer därnere eftersom jag tycker att det berör oss alla på nåt sätt…Tack, Alexandra.
Ett Nej till trojkans förslag betyder inte ”tack och hej och helvetet på jorden”. Det betyder inte ens med automatik tack och hej till EMU. Men det betyder att grekerna kommer ha mycket svårt att få nya förmånliga lån tills statsfinanserna är bättre. Det kommer därför även i fortsättningen vara ett Demoklessvärd hängande över landet med hårda krav på statsfinanserna. Även om kraven inte dikteras av IMF och ECB så kommer det demokratiska handlingsutrymmet vara mycket begränsat. Den expansiva finanspolitik som Syriza förordar för att få igång ekonomin och sysselsättningen förblir därför även i detta scenario en omöjlighet.
Greklandskrisen är ett pinsamt fiasko för federationsbyggarna. Jag hoppas att denna kris och det EU-skeptiska Storbritannien leder till att EU reformeras och begränsas till en ren samarbetsunion mellan fria demokratiska stater när samarbete behövs, t.ex. miljöfrågor, flyktingfrågor, polisiär verksamhet, forskning och frihandel. Skapandet av EMU och ECB var något helt annat, ett sätt att i smyg tvinga EUs medlemsstater in i en centralstyrd federation. Det är en väldigt kontraproduktiv strategi eftersom Europa inte är moget för en federation ännu.
Tvångsäktenskap är fel, äktenskap ska baseras på ömsesidig respekt och kärlek mellan fria individer. Med ett EU där det är frivilligt för varje land att delta i varje samarbete och där medlemsstaternas demokratiska självständighet respekteras i varje fråga så minskas EU-skepticismen och den europeiska gemenskapen förstärks. Detta är den demokratiska vägen till ett enande av Europa. På längre sikt kanske det även kan utvecklas till en Europeisk federation när tiden är mogen. ”You can´t hurry love”, inte ens när det gäller stater.
Här nere i Koroni på Peloponnesos är allt lika lugnt som vanligt.Inga problem med att ta ut pengar eller kortbetalning eller att få ett kassakvitto.Folk sitter ute på söndagsfika och man hör prat om drachmer.
den sexbrottsanklagade Dominique Strauss Kahn???
Vad har det med saken att göra?
Αλεξάνδρα
Η Ελλάδα ποτέ δεν πεθαίνει δεν τους χρειαζόμαστε τα καταφέρνουμε και μόνοι μας
Givet att Tsipras vann valet på löften som inte var realistiska, är idén om en folkomröstning inte orimlig. Omvärlden hade nog haft respektför det förslaget om det genomförts för en eller två månader sedan, det grekiska folket fått rimlig tid att sätta sig in i de komplicerade sakfrågorna och inte minst om de frågor som folket hade att ta ställning formulerats på ett hederligt sätt.
Jag är nyfiken på två frågor:
1. Hur kommer Ja-alternativet att se ut? I och med att förhandlingarna bröt samman kommer det ju inte finnas något att säga jag till, eftersom motpartens förslag inte längre gäller.
2. Finansministern blev rasande när förhandlingarna avbröts av eurogruppen efter beslutet om att det ska bli en folkomröstning. Jag hittar inte det exakta citatet, men andemeningen var att ”vi kommer säkert förlora omröstningen i vilket fall”. Vilken regering har någonsin tidigare utlyst en folkomröstning som man utgår från att man kommer att förlora?
Förstår grekerna vad som kommer hända om de inför drakmer? Deras löner och pensioner kommer högst motsvara cirka 100 till 200 euro eftersom drakman kommer störtdyka i alla valutakurser. Tsipras har varit, är och kommer förbli en populist som har lovat så mycket bara för att få bli statsminister.
Som offentlig person bör du veta bättre än att hänga ut nån innan faktisk dom i rättssal. Du bör respektera rättssystemet och invänta dess utfall, inte underminera rättssäkerheten med förtal. Tack för i övrigt läsvärd rapportering – Lisa
Prblemet med folkomröstningar är att ingen kan göras ansvarig för det beslut som fattas. Men det är det grekiska folket som får bära konsekvenserna. Och de folkvalda politikerna kan skylla ifrån sig.
Jag beundrar dig kvinna, du skriver o förklarar jättebra
Hej! Rätta om fel men är det inte kört nu för Grekland?
Det blir inget nytt förmånligt låne-erbjudande
från trojkan oavsett utgång av folkomröstning.
”Nöff is nöff”..liksom.
Jag skulle personligen bli förvånad om EU tvingar Grekland att lämna EMU. En Grexit inträffar troligen bara om Grekland väljer självmant att lämna EMU. Det hårt prövade grekiska folket har dock ett val mellan pest och kolera. Jag tvivlar att de vågar att återigen lämna sitt öde i de inhemska politikernas händer. Grekiska politiker har lika liten trovärdighet hos grekerna som trojkan med EU-kommisionen, ECB och IMF. En återgång till drachma är därför osannolik.
Tsipras och Varoufakis spelar ett högt men i mitt tycke, smart och ärligt spel. Det märks att Varoufakis är professor i ekonomi med specialområdet spelteori. De har inte svikit väljarna och gör precis de det blivit valda att göra; att stå upp för det grekiska folket och sätta hårt mot hårt i förhandlingarna med trojkan. Det borde finnas en lösning eftersom båda parter borde ha samma mål; att Greklands ekonomi ska förbättras, offentliga sektorn effektiviseras, skattemoralen ökas och korruptionen minska. Tyvärr verkar trojka mer vara intresserad att ta ifrån grekerna sitt demokratiska självbestämmande än att lösa de faktiska problemen.
Vad trojkan inte verkar förstå är att stora strukturella förändringar måste göras långsamt och adiabatiskt. Tidskonstanten räknas i generationer, inte månader och år. Man måste därför ha tålamod och hjälpa Grekland ekonomiskt tills de kommer tillrätta med sina problem, precis som Västtyskland hjälpte Östtyskland efter återföreningen. Grekland är inte ensamt ansvarigt för den svåra situation landet hamnat i.
Valutaunionen var i sig ett stort misstag. Att tro att man kan låsa ett lands växelkurs till Euron i samma ögonblick som det på papperet uppfyllt några påhittade ”konvergenskriterier” är ju rent naivt. EMU-ländernas ekonomi är ännu för olika för att samma valuta ska vara optimal överallt. Men som sagt, huvudsyftet med EMU var inte ekonomiskt utan att tvinga in Europa i en centralstyrd federation.
Trojkan måste nu ta sitt ansvar och komma med en långsiktig och realistisk plan för Grekland och övriga problemländer, en plan som sträcker sig längre än 10 år. Att tvinga grekiska regeringen att knäböja inför trojkan varje gång de behöver förnya sina lån är förnedrande och kontraproduktivt för den europeiska gemenskapen. Grekiska regeringen måste i gengäld seriöst och målinriktat verkligen försöka lösa de strukturella problem man har. Hur detta ska göras är upp till grekerna själva, inte trojkan. Det är därför viktigt att regeringen förankrar det nödvändiga reformarbetet bland medborgarna. Även om jag alltså tror en Grexit är osannolik så stundar onekligen en spännande tid framöver.
Hej!
Jag kan ingenting om grekisk politik men min känsla är att det kanske borde ske ett perspektiv-skifte. Å ena sidan kanske krisen blir mindre markant med t ex ett svenskt intåg i Eurozonen som motpol. Å andra sidan kanske ideologierna måste lyftas fram och tyddligöras mera för utomstående så att den fundamentala ställningen kan utvecklas och/eller befästas som grund för alla dessa beslut.
Yassou,
/Alexandra
Imponerande balanserad rapportering om Greklands och Europas svårigheter. Läser dig alltid med stort intresse. Och man frågar sig; vad är Heder?
Eric
Den allra viktigaste frågan för Grekland just nu är hur man ska locka fler invandrare och asylsökande till landet som på sikt kommer att lyfta hela det grekiska välståndet till långt högre nivåer än Ikaros lyckades komma med sina vingar.
Theodor Kallifatides vet ju ingenting om frågan.
Bra skrivet Alexandra!
Och även du, DickeFix!