Hej från hettan. Jag läste nyss Resumé där jag blev intervjuad lite hastigt om Almedalsveckan –klicka här – och tänkte att jag skulle brodera ut texten en smula. Visst var det lite tamt. Lite tafatt med Åsa Romson (mp)som fortfarande inte verkar ha hittat sin egen ton och ett tilltal som kan förföra massorna. Jimmy Åkesson (sd) bläddrade i sina blad, läste innantill, flyttade på vattenflaskor trots att han bara staplade paradoxer av typen ”ingen ska lämnas utanför” samtidigt som han konstant pekade ut alla de som enligt honom bör lämnas utanför. Han flirtade hämningslöst med besvikna sossar när han talade om folkhemmet. Mest civilkurage visade Donners brunn som just den kvällen hade stängt i protest om jag förstått det rätt. Sen lyssnade jag på Fredrik Reinfeldt (m) som imponerade stort med sin utläggning om könsmaktsordning och ett djärvt genusperspektiv för att vara moderat. Fredrik kom ut som feminist. Han talade också om ”samhällsbärarna” som vi andra kallar arbetarna och då även de utrikesfödda. Hade jag blundat hade jag trott att han var sosse. Rent retoriskt var han överlägsen i sin trygga framtoning och säkra stil men i övrigt fanns föga nytt. De övriga partiledarna hann jag dessvärre inte med.
I övrigt är Almedalen en förtjusande demokratisk arena där mestadels makten möts och utbyter tankar men jag skulle gärna se en utvärdering av arrangemanget. Vart tar tankarna vägen? Hur förvaltas de? Almedalen är som en one-night-stand där politiker möter pr-folk och media. Om det blir en långvarig relation som bär frukt eller en sommarfling som bleknar bort med det första höstregnet får framtiden utvisa.
Det är också en skvallerorgie där hemligheter bubblar upp ur roséglasen. I år var hetaste ämnet statsministerns nya kärlek. Men efter att ha hört alla spekulationer tvivlar jag på alla namn. Science Fiction-skvaller.
Jag älskar tillgängligheten, närheten, dialogerna och debatterna. Jag älskar Visby och jag älskar idén som känns som att kliva in i en tankemässig torktumlare. Men lite mer polemik och ideologiskt stridbara slagfält i en turbulent tid för Europa och världen vore önskvärt. Om jag fick bestämma.
Heja dig!!!
Jo Reinfeldt vet hur han ska lägga ut texten men det är inte genom vad han säger utan genom vad han gör som man vet vad han vill och egentligen står för.