Europas vita mardröm

Tänk dig att du flytt från krig, kriser, katastrofer. Tänk dig att du riskerat livet över havet. Att du gett dina sista besparingar till smugglare som lovat dig en framtid. Tänk dig att du hamnar på en flyktingförläggning i Europa.Du är en av tusentals på en liten, lamslagen grekisk ö. Du bor i ett tält ämnat för sommarvärme. Och plötsligt, för första gången i ditt liv, får du uppleva snö och iskyla. Utan el och varmvatten. Utan kontanter och kontakter. Utan utvägar. Tänk dig att du och dina barn, din gravida fru, din sjuka mamma måste köa i en timme för en bit bröd. Utan stövlar och fleecekoftor och jackor i en kyla du aldrig förr upplevt. Och tänk dig då att det samtidigt sitter människor i uppvärmda, välfungerande hem i fredliga välfärdsländer och klagar över kaos, kris och kollaps. Hos dem.

Vår tid är fylld av paradoxer. En annan paradox, ironisk därtill, är att EU döpt det som skulle varit temporära flyktingförläggningar till ”Hot Spots”. Där människor nedbäddade i snömassorna fryser ihjäl. För att 28 EU-länder inte förmår fördela ansvaret. Så de är kvar i det kriskrossade landet där  lokalbefolkningen sedan länge går på knäna ekonomiskt efter ytterligare nedskärningar och skattehöjningar nu även ser sin enda inkomstkälla – turismen – tryta.

Just nu, på lilla Lesbos, finns ca 3500 människor som lever under omänskliga förhållanden. Många av dem har förlorat sina nära och kära antingen innan eller under flykten. Många är sjuka, funktionshindrade, krigsskadade, gravida, traumatiserade. Alla är fängslade i en oviss tillvaro utan ljus i någon ända av tunneln. Samtidigt är hela Grekland just nu fullkomligt paralyserat av den s.k. ”vita mardrömmen”. Mamma Mia-öarna är avstängda. Elavbrott på flera öar. Folk häller havsvatten på gatorna för att kunna röra sig. Rapporter om tomma bagerier och butiker. Skolorna i hela landet är stängda. De hemlösa i storstäderna finner inte ens ett skrymsle i de få härbärgen som finns att tillgå.

Jag läser att de flesta volontärer och NGOs lämnade fältet för länge sen. Nu är dessa människor lämnade åt sitt öde. Övergivna. Bortglömda. Journalister får sällan tillträde till flyktingförläggningarna av regeringen. Då är det bra med direkta vittnesmål från dem som kämpar för att överleva. De som kan visa oss tragedierna tack vare teknologiska framsteg. En flykting från något afrikanskt land, sannolikt en gammal fransk koloni, har filmat och säger:

”Till och med deras hundar lever bättre. Till och med brottslingarna i deras fängelser lever värdigare. Varför? Vi är inga djur. Vi är människor. Se dessa människor. Människor som köar i kölden i en timme för en bit bröd. Människor utan värme i snötäckta tält. Är detta rimligt? Är detta logiskt? Det här är ett Guantanamo. Men vi har inte dödat någon. Varför behandlar ni oss så här?”

Här kan du se hela klippet.

Nu ska äntligen grekiska regeringen skicka ett krigsskepp där 500 av de 1000 som lever i sommartält på Lesbos ska få värma sig. Temporärt.

Europa 2017. Jag förväntar mig mer av er makthavare. Jag förväntar mig medkänsla, medlidande, medmänsklighet. Jag förväntar mig beslutsamhet och effektiv krishantering. Det är er plikt att agera.

 

Dela på

18 Svar på “Europas vita mardröm”

  1. Du skriver: ”de är kvar i det kriskrossade landet där lokalbefolkningen sedan länge går på knäna”. Det är väl jättebra att också Grekland nu får en möjlighet att förbättra ekonomin med hjälp av flyktingarna. Antar att det behövs läkare, lärare osv. även i Grekland. Eller har jag missat något?

    1. Jag förstår inte riktigt Henrietta. Problemet är väl just det att EU inte organiserar just läkare och lärare från tex grekland som förutom att hjälpa de drabbade flyktingarna hade kunnat stärka Grekland. Ekonomin förbättras ju inte om ingen satsar (tex EU).

  2. Man känner sig tom och maktlös. :/. Vad kan vi göra? Vad kan en vanlig typ som jag göra? Kanske bara se vad man själv har, och bara vara helt oändligt tacksam för det. Tack Alexandra att du orkar engagera dig 🙂

  3. Stackars människor! Det är en skam att fattiga Grekland förväntas hantera denna kaotiska situation. Man tycker att andra länder, särskilt de rika oljestaterna, borde ta mycket större ansvar för Syriens flyktingar. Men även vi i Sverige är medansvarigt till att flyktingkrisen i Europa blivit så allvarlig och att flyktingar nu förfryser, drunknar eller kvävs i överfulla lastbilar på vägen hit.

    Svenska Migrationsverket påbörjade i februari 2014 en flerspråkig annonskampanj på YouTube om vilket paradis det var att leva som flykting i Sverige med information om alla förmåner i form av fri bostad, fri utbildning, etableringsbidrag, barnbidrag, permanent uppehållstillstånd m.m. Syftet är oklart men kanske ville man stolt visa upp för omvärlden vilken ”humanistisk stormakt” Sverige var. Här är den ursprungliga reklamfilmen ”Vardagsliv i Sverige” (engelskt tal finns på sid 2):

    streamio.com/api/v1/players/4f86cb5211581e7225002434/public_show

    Många flyktingar lockades naturligtvis till det förlovade landet i norr och riskerade sitt liv och sparkapital för att ta sig hit. Det fanns dock en hake. För att få del av alla lockvaror måste de ta sig till Sverige i hemlighet, till fots och sjöss eftersom transportörsavtalet förbjöd att de åkte reguljärt. Dessutom var det förbjudet för andra medmänniskor att hjälpa dem på vägen för då klassades dessa som flyktingsmugglare (till skillnad från vår egen hjälte Raoul Wallenberg). Om frakten skedde över havet så beslagtogs båtarna vilket gjorde att endast skrotfärdiga fartyg användes. Man kan konstatera att om Sverige, istället för att lova guld och gröna skogar till de som tog sig hit levande, hade satsat på ett kvotflyktingsystem och generöst bistånd till den stora majoriteten flyktingar i UNHCRs flyktingläger så hade många liv sparats.

    De som lyckades ta sig hit med livet i behåll känner sig också svikna. Efter att de kom hösten 2015 så drog Migrationsverket nämligen tillbaka både reklamfilmen och många av de utlovade lockvarorna eftersom resurserna inte fanns. I Studio Etts reportage ”Så var året med bosättningslagen” den 27 december fick vi träffa två killar från Syrien

    Mahmoud, som studerat 4 år ekonomi på högskola i Syrien, flydde på grund av kriget till Sverige för att börja sitt liv här istället. Han hade stora förhoppningar eftersom att han hört att universitetsstudier var gratis i Sverige och att man bodde i bra lägenheter. När han kom hit tvingades han först sitta sysslolös ett år och fem månader i en flyktingförläggning i väntan på uppehållstillstånd för att därefter placeras i modulbostad; en cell på 6m2 med 3m2 dusch och gemensamt kök. Han har hunnit bli 25 år, och undrar vad han har han för möjlighet att lära sig svenska, få ett arbete och hitta en fru när han hela tiden är omgiven av andra flyktingar. Han känner att livet håller gå ifrån honom och han är mycket deprimerad, gråter och har svårt att sova.

    Hans kompis Ahmad, som jobbat på sjukhus i Damaskus, frågar på bruten engelska:

    ”From the beginning, why you accept this huge number of refugees, if you don´t know that you have the resources for them. And why you talk about your country in media, it has the best reputation in whole the world for asylum seekers and when they came here they shocked with the reality. Why you make that in the media and you let them come here so that means you invite asylum seekers to come?”

    Man kan inte undgå att fråga sig samma sak…

  4. Har googlat lite på hjälporganistioner.

    Röda Korset verkar komma närmast tältstan på ön.

    Det finns kanske andra också.

    Det gör ont att se misären.

    Rensar förrådet och skänker till Röda Korset butik.

    ”Många bäckar små…”

  5. Patrik Mansour på UNHCR om läget på ön just nu: (lite förbättring)

    sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2151

  6. Har just frågat UNHCR i Sverige om de var kvar på Lesvos.

    Här är svaret:

    Hej,

    UNHCR finns på plats och arbetar mycket med att sätta upp varma tält och få upp värmekaminer på öarna i Grekland – där det nu är väldigt kallt.

    Du kan ge en gåva här: https://sverigeforunhcr.se/stod-oss/gava-medelhavet

    Stort tack för att du stödjer människor som tvingats på flykt!

    Med vänliga hälsningar
    Denize

  7. Jag tror vi alla berörts av mordet på 16-årige Ahmed Obaid i Rosengård. Vi bör alla lyssna på detta viktiga upprop från Moosa Assal, föreläsare om Islam, från islam.nu. Han är ett föredöme; en troende muslim som aktivt bekämpar våld, hämnd och hat i sin förort.

    https://www.facebook.com/islam.nu/videos/1458721644161479/

    [I]”Det går knappt en vecka utan att vi läser eller hör om en ungdom i förorten som antingen blivit skjuten eller knivhuggen eller liknande. Det har till och med gått till den grad när man börjar känna sig nästan immun. Nånting man bara scrollar förbi; ett blad man bara vänder och det är FEL!

    Jag har märkt en grej kring morden i förorten; att det ofta är på grund av hämnd. Folk vill hämnas. Folk har mycket ilska som dom vill bli av med.

    Men låt mig säga så här till dig som vill hämnas: Den dagen du släcker en annan persons liv är den dagen som du förstört ditt eget. För nästa morgon vaknar du upp som en mördare! Vad ska du säga till dina barn? Vad ska du säga till din familj? Vad ska du säga till den personens familj? Vad ska du säga till Gud på domedagen? Jag tror inte att någon föds ond och jag tror inte att något barn i den här världen föds med drömmen om att bli en mördare.

    Ett råd till alla oss som säger att vi representerar Orten och reppar Orten och alla dem som har status och är förebilder:

    Låt oss vara RIKTIGA förebilder för nästkommande generation! Låt oss inte vara bland dom som när våra barn växer upp, frågar oss varför vi blundade för dessa mord som skedde framför oss! Folk som är vänner, folk som vi känner, folk som idag riktar vapen mot varandra är samma personer som igår spelade fotboll med varandra. Samma personer som gick i samma skola.

    Snälla, låt oss på bästa möjliga, fredliga sätt lägga oss i och lösa det här med dialog, via resonemang, via att man använder sunt förnuft och intellekt!

    Låt oss sluta vara bland dem som bara pekar finger åt andra och säger ”Var är politikerna?” och ”Var är polisen?”!

    Var är VI? Var är civilkuraget? Var är föräldrarna? Var är ungdomarna? Var är alla dom som säger att de representerar de här förorterna? Var är ni? Vi blundar när blodet spills under våra egna fötter!”[/I]

    Mycket väl talat! Denna uppmaning från 30 december kunde tyvärr inte stoppa mordet på 16-åriga Ahmed men det ger ändå hopp om framtiden. Om alla goda krafter i förorterna och i övriga samhället samarbetar är jag övertygad att vi kan stävja kriminaliteten och våldet i dessa förorter. Det är en minoritet som orsakar majoriteten av problemen och ger dessutom oskyldiga människor dåligt rykte för att de råkar bo i samma område eller ha liknande etnicitet som förövarna. Men för att få rätsida på dessa problem måste vi använda förnuftet. Att inte se problemen på grund av ideologiska skygglappar eller att låta hatet och frustrationen styra ens handlande, gör saken bara värre.

    Problemet beror varken på ras och religion (som vissa på Flashback hävdar) eller rasism och diskriminering (som vissa politiker hävdar) utan på att kriminella gäng tillåtits härja fritt utan att någon satt stopp för det. Huvudansvaret ligger på ungdomarna själva, deras föräldrar och övriga vuxna i närområdet. Men samhället i stort måste ge polisen och skolledningar maktbefogenheter och resurser att hjälpa till i uppfostringsarbetet och se till att de som missköter sig får ta konsekvenserna av sitt handlande i form av långvariga fängelsestraff och utvisning. Mordet på Ahmed är återigen en signal från en väckarklocka som under två decennier tjutit allt högre för döva öron. Det är verkligen dags att vakna!

  8. I stadskärnorna sker gentrifiering (förfining) av bostadsområden.

    Hyresätter omvandlas till bostadsrätter som långt ifrån alla har råd att köpa.

    Dyra renoveringar höjer hyrorna med samma effekt – bostadssegregation. ( köpsvaga söker sig till förort.

    Köpstarka söker sig till city eller snofsiga radhus eller villaområden).
    Winners and losers… som i en Bruce Spingsteen-låt.

    Gränserna mellan människor blir allt skarpare.

    Vällingby var förebild på 60-talet som höjdare från hela världen kom och kollade på.

    Optimism och framtidstro. Det fanns på 60-talet. Finns det nu?

    Går det att återupprätta tanken på Det Goda Samhället där det finns plats för alla?

    (Less på nyheterna. ” Marknaden reagerade negativt på gårdagens besked om att. Marknaden reagerade positivt på morgonens besked att… Vem är M? Jabba i Star Wars?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *