En God Jul för flera…


Hej alla fina vänner. För att flera ska få en God Jul följer här några julklappstips. Skynda Fynda Faktum som säljs av hemlösa på Göteborgs gator & torg. Eller beställ hem hos sarah@faktum.se
Köp en bunt och dela ut som julklapp till vänner. Du får mig på köpet. Jag berättar bland annat om skräcken i dubbel debut som dramatiker & skådespelare snart i ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteater. Tack förresten för fantastiska foton av bästa Per Englund. Tack Faktum för allt ni gör!

Mitt nästa julklappstips är att du kan göra skillnad genom att bli en Femdefender genom Kvinna till Kvinna. Om du inte orkar kan du bara stödja andra som driver kampen för kvinnors rättigheter i krigs- och konfliktzoner och för kvinnor på flykt som är de mest sårbara. För kvinnor som våldtas när de flyr sina sönderbombade hem. För kvinnor so behandlas som ägodelar och handelsvaror. För kvinnor som kämpar i motvind mot tvångsgifte, könsstympning och våld i hederns namn. Det jag kallar för skamvåld. För det finns ingen heder i att misshandla och mörda kvinnor som vill leva som fria, jämlika individer. Det finns ingen ursäkt för förtrycket – varken religion eller kultur eller vad de nu skyller på. Köp T-shirtar, väska eller stötta bara. En liten peng gör stor skillnad. Klicka här.

Eller anmäl dig som Mentor för unga människor som saknar vuxna förebilder och dörröppnare. Eller skänk en julgåva till mentor.se. Klicka här. 

Det finns så klart en rad andra organisationer, verksamheter och volontärer man kan stödja och de flesta gör ett ovärderligt arbete för en värld där klyftorna och polariseringen ökar. Inga ungar blir lyckligare av mer än ett par julklappar som hamnar i högar. Men många ungar blir långsiktigt lyckligare av att vi alla bidrar till en värdigare värld. En värld där flera har tak över huvudet, mat för dagen, en hand att hålla i och en famna att falla tillbaka på när livet är hårt.

Eller varför inte rycka in under jul- och nyårshelgerna och hjälpa till på ett soppkök. Eller bjuda in någon som är ensam på middag. Det ska jag göra. Det finns mycket man kan göra. Ni vet bäst. Minns bara varför vi firar denna kärlekens högtid. Även om man inte är troende eller religiös var Jesus en oerhört inspirerande figur. Och Jultomten också. Han som nu framställs som en rosenkindad, skäggig, fullastad farbror men som ursprungligen var en mager man som delade ut mat till de hungriga.

God Jul, vänner. Må ni omhuldas i kärlek och ljus.

Dela på

12 Svar på “En God Jul för flera…”

  1. 🙂
    Kram fina Alexandra. Önskar dig all glädje och innre frid som finns att få. Också du är värd all trygghet och glädje. Tycker att det skall bli jättekul att få se dig på teatern. :). Vad spännande. Ligg inte sömnlös. Och välkommen hem till oss på julafton om du vill :). Vi ska ingenstans….om vi inte ska till BB :). Eller hälsa alla mina fina vänner som jag lärde känna i stadsmissionens soppkök :). Fast de nog ej minns mig längre…. Kram från mig och plutt-hen i min mage 🙂

  2. Alexandra, jag gillar ditt engagemang, har själv en dotter som lever under skyddad identitet pga misshandel. Det behövs fler som du! Själv skänker jag en julklapp till utsatta barn i Nepal. Julafton, ja förr så längtade jagtill den dagen men nu är är alla dagar viktiga. Ha en riktigt God Jul

  3. God Jul till Alexandra och alla andra som läser detta! Jag vill påminna om Roger Akelius löfte att matcha varje gåva som ”Läkare utan gränser” får under december, med lika mycket själv. Det är ett utmärkt tillfälle för oss lata att bistå de fantastiska läkare som med risk för sina egna liv, räddar andras. Genom att sitta i hemmets lugna vrå och knappa in några koder på en bankdosa kan vi tillsammans med Roger nu göra en livsavgörande skillnad för våra mindre lyckligt lottade medmänniskor. Och kom ihåg att den som kräver att andra ska hjälpa utan att bidraga själv, är en skenhelig hycklare!

  4. Hm, måste erkänna att jag inte ger till något extra välgörenhetsprojekt i år, utom en skola i Ghana som jag stöttat varje år, i tio år med 3000 och så skickar jag 4000 till min faster i Ghana så att hon skall kunna komma hit och ge sina barn ett svenskt pass…… Hm 7000 vad är det i procent av min totala förmögenhet?
    Jag är usel på matte…men kanske…2%….inte så imponerande kanske :/……Är det inte kyrkan som menar att man ska ge sitt tionde.. Alltså 10%!!! Gud det är massor ju. Tror att man har tionde också innom islam om jag inte har fel. Men jag betalar i alla fall skatt 30%….det måste väl ändå också räknas lite…eller?

  5. En gåva måste komma från hjärtat och var och en får bestämma själv hur mycket och på vilket sätt man vill hjälpa sina medmänniskor. Naturen har givit de flesta människor ett samvete och en medkänsla, även om styrkan varierar från individ till individ. Det gör att vi själva mår dåligt om vi ser andra lida, och vi drabbas av dåligt samvete om vi inte hjälper när vi har möjlighet att hjälpa. På samma sätt blir delad glädje, dubbel glädje. Medkänslan är således en inneboende drift i människan att följa den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Det är underbart att naturen även utrustat oss med medkänsla för djur som gör att vi inte heller vill se djur lida och gör att vi t.ex. tar hand om och kan känna kärlek till en övergiven hundvalp. Man bör ha respekt för allt liv; det man inte kan reparera, ska man inte förstöra.

    En cyniker skulle hävda att all altruism och filantropi är en form av egoism då vi enligt ovan hjälper andra för att må bra själva. Richard Dawkins har t.ex. förklarat uppkomsten av medkänsla med att evolutionen programmerat våra gener så att vi agerar på det sätt som ger våra gener störst spridning. Vi har därför mest medkänsla med våra barn som vi delar mest gener med, och minst medkänsla med insekter och växter, som vi delar minst gener med.

    Trots att man alltså evolutionärt kan ifrågasätta medkänslans ”ädelhet och renhet” så är medkänslan något gott i vårt samhälle som bör bejakas. Det är ett socialt kitt som håller ihop vår värld. På samma sätt bör man inte misstänkliggöra motiven hos Roger Akelius och andra som väljer att idka välgörenhet offentligt. Tacksamhet och beundran från omvärlden är faktiskt en rättvis lön för den som är givmild. Dessutom smittar sig givmildhet, ju mer vi ser att andra hjälper, ju mer motiverade blir vi själva att hjälpa. Allt detta är gott och bidrar till en bättre värld.

    Den grupp som däremot bör kritiseras är de hycklare som söker vinna godhetspoäng i media genom att högljutt ropa på att ”samhället” ska hjälpa utan att de själva bidrar med ett dyft. En del av dessa är inte ens nettobetalare till vår skattebas utan är politiker eller bidragstagare som själva lever på andras arbete. Istället för att skenheligt spela god genom att kräva att samhället eller ”de rika” ska hjälpa, så borde de själva offentligt föregå med gott exempel. En gåva måste komma frivilligt från hjärtat och inte genom tvång; annars förtas givarens glädje. Som William Blake skrev: ”He who would do good to another must do it in Minute Particulars. General Good is the plea of the scoundrel, hypocrite, and flatterer.”

    1. Vad intressant DickeFix :). Det är säkert till viss del så som Dawkins menade. Jag älskar ju mitt ofödda barn över allt annat i världen just nu. (Är i vecka 39). Fast till viss del på ett lite jobbigt vis. Jag känner ett enormt ansvar eftersom bebisen i min mage varje dag sen en lång tid tillbaka har visat sin närvaro och att den påverkas av yttre omständigheter redan för länge sedan.

      Jag vet att dess hjärta rusar vid höga ljud, det blev jätte tydligt på mvc att den reagerade på sina egna hjärtljud, när de ljöd genom högtalaren ut i rummet. Barnmorskan reagerade och så ”nä men oj då!” och sänkte volymen, och barnets hjärtljud lugnade ner sig. Mitt barn har inte bett om att födas. Är det verkligen en så stor ynnest att få finnas till? ……hm. Det beror jupå mig.

      Det är ju jag, som har ansvar för att det här llivet kom till och det blir ju jag, som till viss del måste ge det här nya lilla livet en förmåga till att älska, skapa mening och att bli en del av något större.

  6. Malin, dina rader väcker nostalgiska minnen. Jag tror de flesta föräldrar känner igen sig i dina tankar. Första gången jag som stolt far höll min äldsta dotter i mina armar var det en storm av blandade känslor. Främst en outsäglig lycka och ödmjuk tacksamhet för att fått bli förälder; barn är ju en försynens gåva och tyvärr inte alla förunnat. Samtidigt kände jag ett enormt ansvar för en ny individs barndom och uppväxt. Skulle man verkligen klara av det; det följde ju inte ens med en bruksanvisning!

    Sedan tänkte jag på alla barn som föds under mycket svårare förhållanden, barn som föds i krig och fattigdom, barn som föds till föräldrar med psykiska problem och missbruksproblem, barn som föds oönskade och oälskade. Om ens kärlek och ansvarskänsla för sitt barn är så stor att ens egen lycka främst definieras av barnets lycka, så ska det nog gå bra. Och det gjorde det nog.

    Jag har nervöst frågat mina döttrar om de tycker att de har haft en bra barndom. Trots att de svarar jakande så vet jag att allt inte blev perfekt. Det finns alltid stora och små beslut man i efterhand ifrågasätter. Kanske skulle jag spenderat mer tid med dem istället för att slösa bort den på jobb och renoveringar. Kanske var det fel att neka dem en studsmatta på grund av oro att de skulle skadas. Men man får ödmjukt inse att man inte är felfri. Om man hela tiden gjort det man trott varit det bästa för barnen och familjen, så finns det nog ingen anledning att klandra sig i efterhand.

    Du behöver därför inte ifrågasätta om det är en ynnest att få finnas till. Ditt inlägg som är fullt av förväntan, kärlek och ansvar visar att därom råder inga som helst tvivel. Både du och ditt barn kommer tveklöst njuta av tillvaron tillsammans. Som tonårsförälder vidarebefordrar jag dock ett gott råd som jag fick av en kollega: Njut av småbarnstiden för du degraderas väldigt fort i barnens ögon från att vara gud till idiot. 🙂

  7. Haha 😀 ja det var bra ord, det ska jag komma ihåg. Vara Gud ett tag…… Det ska bli trevligt :).
    Kram och God jul till alla 🙂

  8. Den riktiga medkänslan är tvärtom inte alls avhängigt något släktskap med någon, tvärtom är det en relation där Egots band alltid finns med (där vi vill påminna om att ”du gjorde det för mig eller jag gjorde det och det för dig”-mentalitet). Den riktiga medkänslan är spontan utan krav på något i gengäld som skulle ta makt från den du ger till, och mest av allt är det en förmåga att inte döma den som behöver hjälp.

    Det värsta i samhället idag, speciellt i Sverige, är de som, kanske omedvetet, vill trycka ned andra i skorna för att kunna hävda sig själva, alt skapa martyrskap för de som möter varje människa med samma respekt innan relationer skapats, precis som allt liv.

    Aloha!
    /Buddhas flickvän

  9. Glada nyheter! Läkare utan gränser fick detta år in 127 miljoner i december! Det var 60% mer än normalt! Med Roger Akelius löfte att matcha dessa gåvor blir det mer än en KVARTS MILJARD som människor i Sverige gett frivilligt till organisationen!

    http://www.di.se/nyheter/roger-akelius-skanker-127-miljoner-till-lakare-utan-granser/

    Roger Akelius säger:

    ”Jag är inte stolt. Jag slipper att skämmas. Samhället gav mina bolag vinster, jag vill ge tillbaka.”

    Jag håller med och tycker vi alla ska ha den synen. 🙂

    Dessa pengar kommer göra betydligt mycket mer nytta än våra skattepengar som går till att berika migrationsindustrin. Detta exempel är talande: 175 skattemiljoner till boenden för flyktingar som inte använts:

    http://www.expressen.se/gt/sloseriet-200-miljoner–for-tomma-flyktingplatser/

    – Vi har faktiskt gjort ett jättebra jobb, säger Marina Johansson (S), ordförande för sociala resursnämnden i Göteborg.

    Det är betydligt mer än Roger Akelius gåva som gått in i privata fickor. 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *