Idag på förintelsens minnesdag minns och hedrar vi dem som överlevde och de som gasades, torterades, svalts ihjäl. De som avhumaniserades, stigmatiserades och mördades medan omgivningen vände blicken åt andra hållet. Vi minns judar, romer, homosexuella, krigsfångar, motståndsrörelsens aktivister och alla andra som stämplades som mindervärdiga. Vi minns dem som föll offer för det nazistiska folkmordet medan medmänniskornas tystnad tolkades som ett medgivande till barbariet. Läs, lyssna, minns och låt oss aldrig låta det ske igen. Att minnas är inte nog. Nu krävs handling. Nu krävs mod och motståndskraft. Nu krävs ansvarstagande så att vi kan se våra barnbarn i ögonen. En av mina största förebilder och inspirationskällor är Hedi Fried som överlevde förintelsen. Hon har ägnat sitt liv åt att upplysa om mänsklighetens mörker och kampen mot nazismen, rasismen och hatet som förgiftar folk. Lyssna på henne i min podd Fair Talks HÄR.
Ikväll samlas och hedras minnes av Förintelsens offer på hjälten Raoul Wallenbergs Torg kl.17.00. Vi ska försöka hinna dit efter skolan innan barngymnastiken.
Imorse ringde Lisa Meiler till Ring P1 som jag tycker alla borde lyssna på. Klicka här.
Håll medmänsklighetens fana högt.
Nej, minnet från förintelsen får inte glömmas. Tyvärr har det blivit vanligt att yngre tror att Hitler var orsaken till förintelsen. Men Hitler var inte orsaken till antisemitismen i Europa. Hitler var en produkt av den.
Antisemitismen fanns i Alexandria redan år 38 av vår tideräkning beskriven av Philo Judaeus. Det blev upplopp i staden vid ett judiskt statsbesök. Judar släpades ut på gatan av egyptier och greker, torterades och mördades varefter deras bostäder plundrades. På 1880-talet så blossade antisemitismen upp igen och antisemitiska propagandaskrifter spreds över hela Europa. Särskilt i länder med stor judisk befolkning i Ryssland och Östeuropa växte sig judehatet starkt men det fanns även i Frankrike, Tyskland och Sverige. Det var detta judehat som grott under ett halvsekel som var en av de främsta orsakerna att Hitler blev så populär i Tyskland att han kunde avskaffa demokratin och genomföra förintelsen. Till sin hjälp hade han ideologiska fundamentalister och opportunister som ville framstå som den rådande statsideologins mest renläriga lärjungar. Heydrich och Eichman var typexempel på sådana fundamentalistiska karriärstrebrar som verkar helt sakna eget tänkande; att ifrågasätta om det de gjorde var etiskt rätt och fel. Adolf Hitler kallade själv Heydrich för ”mannen med järnhjärtat”. Men även om dessa nazister genomförde förintelsen var alla människor som inte protesterade medansvariga, både inom och utom Tyskland.
Tyvärr så håller denna typ av hatideologier få fäste igen. I arabvärlden har vi islamister som bygger sin identitet mot ickemuslimer medan vi i västvärlden får opportunistiska missnöjespartier som bygger sin makt på hat mot muslimer. Att det bland alla människor även finns extremister som Abu Bakr al-Baghdadi och Donald Trump är inte konstigt. Det som är skrämmande är att dessa extremister lyckas locka så många anhängare bland vanligt folk så de får politisk makt.
Den polarisering och radikalisering som vi ser i världen måste motarbetas. Ledare som bygger sin identitet på hat och strid mot andra får inte sätta agendan. Det bästa vi övriga kan göra är att argumentera emot dem sakligt. Vi måste då se världen och dess problem med nyktra objektiva ögon utan att förenkla eller generalisera, svartmåla eller skönmåla. Att rapa upp floskler och utopiska idéer som inte är realiserbara i praktiken förvärrar bara läget.