Första höstdagens reflektioner

Jag ger min sjuåriga dotter en femma när vi går på gatan. Hon stoppar den i fickan. Tre minuter senare ger hon den till första bästa tiggare på gatan. Han pussar hennes hand. ”Varför gjorde du så?” frågar jag. ”För att han är fattigare än jag och behöver pengarna mer än jag” svarar hon med en avväpnande självklarhet. ”Men du kunde ha köpt godis” försöker jag. ”Vi har ju godis hemma. Han har inte ens ett hem” svarar dottern och tillägger: ”Mamma, det är synd om människorna. Till och med snuskgubbarna. De har säkert också haft det svårt”.

Idag kom ett brev från skolan om att en man i arbetskläder stått och onanerat vid skolgården. Det första jag tänkte var inte att han måste haft det svårt. Det var snarare en primitiv, reflexmässig tanke om att jag skulle kastat mig över mannen om jag råkat passera honom. Jag funderar mycket på barns empati och hur vacker och beundransvärd den är men också hur den sakta men säkert mattas av. Hur jag som förälder sannolikt bidrar till misstänkliggörandet, av ren omtanke, för mitt barns säkerhet. Hur varnar man barn för faror som lurar runt knuten? Hur förbereder man dem för presumtiva förövare utan att kategorisera, generalisera, demonisera?

Idag åkte jag taxi med somalisk-svenske Omar från Hässelby. Han berättade att många kunder frågar vad han tycker om de romska tiggarna. Han brukar svara att han är fel person att fråga och sedan får han höra en massa klagomål. Jag returnerade hans fråga. ”Varför är du fel person att svara? Du bor ju också här. Det här är din stad, ditt land, dina gator.”

Han svarade: ”För att jag också är invandrare och jag vet vad nöd och misär innebär. Vi flydde ett tjugoårigt krig som strimlat sönder Somalia. Så fort vi passerar en tiggare vill något av mina fem barn inte bara att vi ska skänka en slant utan att vi ska ta hem människan och låta hen bo hos oss. Trots att vi bor sju personer i en trea. Jag önskar jag var lika generös som mina barn.”

Våra barn är våra lärare. Vi borde ta större intryck av dem. Se världen med deras ögon. Använda deras hjärtan som kompass.  Hjärtan som ännu inte härdats och hårdnat. Vi borde reflektera mer kring vilka fördomar vi föräldrar förmedlar. Medvetet eller omedvetet. Illvilligt eller välvilligt. För att varna, värja och värna om det vi håller högst.

Jag hoppas ni fick en fin första septemberdag. Höstens inträde firade jag på bästa sätt med en TV-inspelning med bl.a. dessa två härliga herrar: Byredos grymma grundare Ben Gorham och den internationella fotbollsdomaren Jonas Eriksson:

IMG_4385

 

Dela på

5 Svar på “Första höstdagens reflektioner”

  1. Jag blir så tårögd så fint och klokt av din vackra dotter!! ?♥ Tänk om alla tänkte och agerade så, skulle vi faktiskt ha ett mer humant kärleksfullt samhälle! Ja vi har mycket att lära av våra barn! De är ofta mer kloka och rakt på sak.

  2. Sedan de som är så rädda för att människor blandas mellan olika nationaliteter, varför bryr sig dessa nationalister om detta, när de ändå inte kommer att leva om 100 – 200 år?! Vad är det som är så viktigt att bevara, när de ändå inte kommer leva då, och det enda kontinuerlig är förändring?! Detta är oundvikligt! Detta med nationell identitet behövs egentligen inte! Det räcker med identitet, unik individ och människa, med ett gemensamt ursprung: jorden. Det borde räcka! Det är enbart sjukligt destruktivt och meningslöst att försöka bevara en viss typ av etnicitet! Alla måste få välja själva vem de vill vara tillsammans med.

  3. Man kan ..om man vill..förklara för ett barn att det finns diskriminering som drabbar hårt just romer från rumänien i deras hemland,annars skulle de inte sitta här i sverige och tigga.Du kan förklara för din dotter att alla människor kan förändra sin situation och slippa sitta på gator runt europa och tigga.Du är väl mot diskriminering och för människans rättgheter som fri skola,bostad,arbete,frisjukvård,osv.Jag tror att ett barn kan förstå !Lycka till!

  4. Ehh what? @ anonym citat(” alla kan kan förändra sin situation och slippa sitta på gator runt europa och tigga..)) Det är ju just det många INTE kan, för att de är för sjuka eller inte kan få något jobb, inte får någon hjälp utifrån! Att vissa som är friska, starka och unga kanske kan detta utan hjälp utifrån, kan vara sant i vissa fall. Men annars är det att fara med osanning. Sjuka fattiga människor behöver oftast hjälp utifrån också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *