Jag- ett flyktingöde

IMG_4735Första gången jag var med i tidningen var jag ett flyktingöde. Jag var sex år när Expressen knackade på dörren i den lilla studentlyan på Rinkebysvängen. Vi kunde inte svenska. De kunde inte grekiska. Vi ringde på hos grannen som just då höll på att ingå ett arrangerat äktenskap. De introducerades för varandra när vi bad om hjälp. Deras svenska var också skör. Så artikeln innehåller en del faktafel. Men vi var en flyktingfamilj som väntade i ovisshet och fruktade en avvisning eller utvisning och hoppades få stanna och få gå i skolan och leva som alla andra. Varenda natt drömde jag om det där Uppehållstillståndet som skulle ge oss ett riktigt liv. Pappa som jobbade gratis på Danderyds sjukhus tog så småningom jobb på en oljetanker i ett par år för att kunna skicka oss pengar. Efter två och ett halvt års väntan fick vi beskedet. Då kom pappa hem. Vill ni läsa om den tiden rekommenderar jag min kritikerrosade och prisbelönta bok ”Bortom mammas gata” som ni kan beställa här. Annars tycker jag ni ska komma till P1 Debatt på söndag 16.00-18.15 på Kulturhuset våning 3 då vi diskuterar Flykten och följderna. Om dagens barn på flykt. De som möts av tårgas och taggtrådar. De som välkomnas av ett hav av humanism. Deras berättelser kommer vi få höra och läsa i framtiden. Men också i P1 Debatt. Så sätt på radion. Eller kom och berätta om din egen flykt eller dina insatser för våra medmänniskor. Kärlek till er.

Dela på

3 Svar på “Jag- ett flyktingöde”

  1. Jag har klippt ur massor av artiklar och krönikor du skrivit och mycket annat!
    Jag dekorerat kRomger och pärmar under många år i min vandring mellan vikariat o h jobbsöknimgar och företagare!
    Du är en underbar representant för generationen efter min! Min långs berättelse väntar på att skrivas ut i något förlag. Tack för ditt mod och uthållighet!!!

  2. Det syns att det är du som sitter på pappas högra knä :)tur ni fick stanna, Sverige hade blivit mycket fattigare utan journalisten Alexandra , du verkar ha hjärta och passion ,tror det är viktigt, ljumma människor fixar inget här i världen vad det än må vara.Tror jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *