Magister Magnus Härenstams hembesök

Magnus Härenstam har lämnat oss. Det är så märkligt när man känner en sådan närhet och ömhet till en människa man aldrig mött på riktigt. För mig och många med mig var Magnus med hans ”Fem myror är fler än fyra elefanter” en dörröppnare. Han var en ledsagare i det svenska språket. Tillsammans med Brasse och Eva var trion de enda svenskar som klev in i våra vardagsrum. Då räknar jag inte in poliser som kom med utvisningsbesked eller Expressens journalist och fotograf som skrev om familjen som var utvisningshotad.

I väntan på uppehållstillståndet, satt vi i den möblerade studentlyan på Rinkebysvängen 98, tre trappor upp, tredje dörren till vänster i loftgången och tittade på barnprogram i en lånad TV. När Magnus uppenbarade sig blev vi alltid glada för vi visste att han skulle lära oss något nytt. Han blev min första svensklärare i en svensk förort där vi aldrig mötte svenskar. Han lärde oss bokstäverna, siffrorna och ordens outgrundliga uttal som emellanåt stukade våra grekiska tungor. Jag var sju år och magister Magnus var min idol för att han förmedlade allt det viktiga på ett lekfullt sätt. Idag inser jag givetvis att det var ett teamwork. Att bakom Magnus fanns flera duktiga, pedagogiska medarbetare.

När jag var tio, tolv år brukade jag i brist på annat under skolloven hänga på den grekiska förskolan på Nybykroken där min mamma arbetade. Där samlade jag barnen framför tavlan och spelade Magnus och lekte med siffror och bokstäver. Där praktiserade jag allt han lärt mig för förtjusta barn som blev min egen publik. Jag vet inte om herr Härenstam insåg vilken enorm inverkan han hade på våra liv. Vilken avgörande betydelse han fick för alla oss som behövde knäcka de nya läskoderna och bemästra konststycket i att uttala exempelvis siffran sju – en siffra som åsamkat enormt lidande. Till slut lyckades jag gå från att grovt guturalt låta som att jag satt något i halsen till att sjunga ut sjuan med en lätt och lekfull manöver på tungspetsen. Min pappa som aldrig såg eller imiterade Magnus för att han var ute på de sju haven kämpar fortfarande med sjuor och sjömän och sjukdomar.

Nu vet jag ju inte vart Magnus tar vägen. Om det är Karon som möter honom för att föra över honom till underjorden där han kan få hänga med Eyridike och Persefone och de andra mytologiska figurerna. Eller om det är himlen som väntar med uppdukat bord där Eva och Brasse står med öppna armar. Eller om Magnus träder in i en ny kropp och återvänder i en ny skepnad för att förgylla flera barns liv. Eller om han bara vilar i jorden för att återhämta sig efter ett produktivt liv i kunskapens tjänst från Fem myror till Jeopardy. Men jag vet att han lever vidare i var och en av oss som fick förmånen att ha honom på hembesök. Vi som längtade efter hans uppenbarelse för att vi mer än andra behövde en lekfull inlärningsstund. Vi som behövde tänka bort oro och ovisshet, byråkratiska bromsklossar och hinder för att få leva som alla andra. Må du vila i frid Magnus.  Tack för att du så generöst bjöd på kunskapens frukt och all barnsligt busig glädje du förmedlade. Du kommer för evigt att vara en del av min barndom.