God morgon älskade vänner! Hoppas ni njuter av denna speciella söndag när rätt låt vann gårdagens Melodifestival, dvs Alcazars Blame it to the Disco med min kompis Tess Merkel och när Sverige spelar hockeyfinal i OS. Det är faktiskt första gången som jag ska titta på Vinter-OS och en hockeyfinal i TV. Vi ska gå upp till någon bar här på Koh Lanta som visar sändningen och sen ska vi även klämma in Melodifestivalen här på Sai Naam Lanta så att alla barn kan se sin showdansfröken Tess Merkel sopa golvet. Men idag kan ni också läsa min intervju med underbara Helena Paparizou i DN genom att klicka HÄR.
Helena tävlar med låten Survivor som är skriven av bl.a. Bobby Ljunggren som också är halvgrek och som jag kallar för min bror. Hans mor Hara som gick bort för några år sedan bodde i Aten och blev min extramamma när jag bodde och arbetade där. Fru Hara var långt över 70 men den roligaste, spralligaste och busigaste kvinna jag någonsin mött. Hon skällde ut mig när jag blev ledsen av grekiska mediers skvaller och påminde mig om att jag var en krigare. ”Medier slickar inte krigarrövar” sa hon. ”Blända dem ännu mer!” uppmanade hon. Mest pratade vi om sex och relationer. Och hon var precis som alla andra greker så stolt över Helena Paparizous framgångar och Eurovision-seger. Jag önskar att hon kunde få vara med nu och se Helena tävla för sitt andra hemland Sverige med hennes sons låt. Men jag tror att Hara ser oss från himlen där hon ställer till med värsta schlagerfesten dit både helgon och syndare är välkomna. På hedersplatsen sitter säkert Helenas fina pappa som lämnade livet alltför tidigt. Jag minns honom som en generös man som alltid hade ett gott ord över till alla. När jag hyllade hans dotter och gratulerade familjen för framgångarna svarade han alltid ödmjukt att han önskade att alla familjer fick uppleva sådan lycka.
Nästa vecka tävlar Helena i Andra Chansen och jag håller tummarna och uppmanar er alla att rösta för en kvinna som vet vad hon vill. När jag frågade henne om vad som fick henne att falla för sin blivande make, ingenjören Andreas, sa hon: ”Jag har aldrig fallit för män som spänner musklerna eller viftar med plånböcker eller spelar nonchalanta för att få min uppmärksamhet. Jag vill bara ha en ärlig, varm famn och ren kärlek från en man som är sig själv”.
Hon berättade också om sin hushållerska som hon haft i mer än tio år. En grekinna från Sydafrika som blivit Helenas extramamma och som hjälper henne med allt utom matlagning. För det är Helenas största hobby. Ofta bakar hon en massa plåtar med kanelbullar och lussebullar som hushållerskan får dela ut till familj och vänner. När DN ringde och frågade om jag ville göra intervjun låg jag i influensa och hög feber här i hettan. Men jag kunde inte tacka nej. Så det blev nattliga samtal mellan Thailand och Grekland och en massa mailande. Jag tittade på alla Helenas intervjuer det senaste halvåret i grekisk tv och häpnade faktiskt över hennes civilkurage. Läs gärna och kommentera artikeln. Stor kram så länge!
Du lyckas verkligen skildra Helena på ett personligt och varmt sätt. Fin och ärlig intervju med roliga inslag av ert sergertåg 2005. Kram
Tusen tack du svensk-grekiska skönhet!
Ibland när man läser något blir man glad detta var en sådan gång!
Älskar när folk är ärliga och artikel sprudlar av det.
Ps: hoppas all feber gått över.
Tack så innerligt för din feedback och omtanke!
Fint skriven artikel om överlevaren Helena! Den porträtterade en mångfacetterad människa med ödmjuka och mänskliga drag!
Tack snälla du! Det värmer att höra!