God morgon & God vecka fina vänner. Hoppas ni haft en fantastisk Valborg och Första Maj. Igår sände jag P1 Debatt som ni kan lyssna på HÄR. Om alkoholens kostnader och konsekvenser.
Idag kan ni läsa min artikel om Migrationens kostnader i DN Kultur. Vad kostar du lilla vän? Vilka räknas och vilka räknar man på? Väger vi in vapenförsäljningen som tvingar folk på flykt? HÄR kan ni läsa artikeln. Och här kommer viktiga poänger som inte rymdes:
Ekonomer har i decennier räknat på migrationens bidrag och bördor. Hos oss som är föremål för systematiska sifferexerciser infinner sig en viss trötthet. Att vi ständigt måste räknas på. Att vi faktiskt är plustecken även om vi ses som mobila minustecken. Att vi konstant måste övertyga omgivningen om vårt villkorade existensberättigande.
Vad händer om det visar sig att vi som kommit från andra länder inte är lönsamma? Är det Ättestupan nästa? Ska ni kasta oss i Östersjön? Returnera oss som defekta varor?
De kallsinniga kalkylerna reducerar liv till siffror och volymer. Premissen vacklar. Den vilar på antaganden om att vi inte borde varit här. Den tar avstamp ifrån den statiska värld som föregick globaliseringen. Utgångspunkten är nationalstatens gränsglädje och den föga elastiska etniciteten.
Världen har krympt. Teknologin har förenat folk. Enligt journalisten och författaren Thomas Friedman är vi inne i globaliseringen tredje fas. Den första var kolonisationen. Den andra var företag och organisationer som blev globala. Den tredje är den ambulerande individen. Flyktingarna tar sig genom Europas taggtrådar med hjälp av GPS. Deras nödrop når oss via sociala medier. Den nya delningsekonomin väver ihop världen. Igår åkte jag med en Uber-förare från Bangladesh som bott i Italien de senaste tio åren. Krisen tvingade honom till Stockholm. Efter två månader i landet kör han på främmande gator tack vare sin engelsktalande mobilkarta. Så växer ett mobilt medborgarskap fram.
Världen förändras och vi med den. I London talas ett hundratal språk i ett och samma kvarter. I USA är mångkulturella medborgare den snabbast växande gruppen. Trots Trump.
För vissa kommer globaliseringen med möjligheter. För andra innebär den en fruktan för framtiden. Men migrationen är varken en temporär kris eller en politisk parentes. Människor från fattigare södra halvklotet kommer söka sig till rikare norra halvklotet. Människor från diktaturer kommer söka sig till demokratier. Människor från krig och katastrofer kommer söka sig till fred och frihet.
Det som kostar är utanförskapet, exkluderingen, rasismen och diskrimineringen i skolan, vården, på jobb- och bostadsmarknaden. Den som pågår trots att den inte hamnar på larmgula löpsedlar.
Det är bara att kavla upp ärmarna, scrolla fram nya kartor och kompasser och finna vägar för att snabbt och smidigt integrera, absorbera och etablera de som kommit till vårt land.
Tyvärr ser det ut som om alla politiker inom EU ligger steget efter istället för steget före i frågan vilket resulterar i problem som bostadsbrist, omöjliga kötider hos Folktandvården etc.
Det är stor synd och skam och bäddar för partier som UKIP och andra isolationssträvare.
Det verkar inte som om proffspolitkerna har riktig markkontakt längre.
För ett antal år sedan rev man en mängd fullt fungerande bostäder ute i våra kommuner.
De skulle ha kommit väl till pass idag, bara för att ta ett exempel…
Nu måste man bygga nya och dyra bostäder istället samtidigt som ungdomar och singlar oftast har behov av billiga och mindre bostäder.
Tillgång och efterfrågan.Ekvationen är ekelt.Politikerna jobbar för bankirerna.
De vill inte lösa bostadsbristen eftersom det passar fastighets ägare och banker.Om man kollar bakåt de sista 50 år det är samma visa.Bostadsbrist ,vi måste göra nåt åt det blah-blah skitsnack blah-blah ! Sålda journalistlakejer tar inte upp ämnet på djupet och fråga hyr i helsike har man lyckats och inte har bostads brist i nästan hela Europa och America och inte i det rika Sverige ! Men folket somnar och accepterar eländet så det kommer alltid att vara bostads brist i Sverige.Kynisk och enkelt.
Bra artikel i DN! Den behövdes. Jag gnisslade tänder när räknenissarna grep sig an flyktingproblemet tidigare. Som inte är något större problem i mina ögon. Lite logistikproblem här och där.
Det är tråkigt att ingen uttrycker den stolthet jag känner över att vi kan ta emot människor som har så stora problem.
Men du skriver bra. Sakligt, intelligent och med känsla för det ”som inte rymdes”. Artikeln fick både mitt hjärta och min hjärna att röra sig.
Ha det bra och kör vidare! Du behövs.
/Bengt
Tusen tack bästa Bengt! Så glad jag blir av dina rader och din värme. Den där stoltheten delar jag också. Stor kram.
Om TV-serien:
Hoppas vi får mer info från Alexandra om hur vi kan stödja romerna på bästa sätt.
I drömmarna ser jag ett pilotprojekt där en romsk by får bostäder med vatten, el och värme och husrum nog för barnen att läsa läxor i sen skola där de känner sig välkomna. (utan någon beskäftig ”vi vet bäst” mentalitet)
Det känns som en extremt komplicerad fråga fastän den borde vara enkel.
Har sedan Alexandras serie visade även sett en BBC-dokumentär där Scotland Yard fick göra ett tillslag mot en maffialiknande organisation som satt i system att utnyttja romer i London.
Basen för verksamheten låg i Bulgarien där nyckelpersonerna levde i lyx och var tungt beväpnade.
En annan dokumentär har gjorts av en ung volontärtjej i London som hjälpt hemlösa, som kom till slutsatsen att det var bäst att hjälpa hemlösa på annat sätt än med pengar i koppen på gatan. (pga att man kunde stödja ett livshotande missbruk eller att gynna någon Fagin-typ i ett spindelnät.
Detta gällde London.
I Sverige är det sannolikt, än så länge,oftast som Alexandra visade i dokumentären att det är vanliga människor som försöker få mat på bordet och en dräglig tillvaro för sin familj ( även om det här också förekom en skrämmande uppgift om ett Fagin-system med betalning för en ”plats” utanför en affär).
Mest upprörande är ju förstås att våra gemensamma EU-medel avsedda för romerna i deras hemländer inte kommer till deras gagn.
Frågan tycks hänga i luften?
Själv har jag i denna väntan på svar gått över till att lämna över lottsedlar vid min veckohandling, till tjejen utanför butiken ( som jag finansierar genom att köpa mat med röda lappar)där jag handlar mat. (i hopp om att hon ska vinna en storvinst)
Vad gör vi Alexandra?
Här en länk till dokumentären av den unga kvinnliga journalisten som gav sig uta på gatorn för att få svar om riskerna med pengarna i muggen i Storbritannien enligt henne.
https://www.youtube.com/watch?v=vLp14SdXRZQ
Det blev litte faktafel om Child beggars in London
Det andra reportaget om tillslaget mot ligan som misstänks för child trafficking m.m.
Ligan hade sin bas i Rumänien och gjordes i samarbete mellan Metropolitan Police och rumänsk polis.
Operationen kallades Operation Golf.
Tittade på Opinion Live igen på SVT Play och när programledaren frågade publiken via handuppräckning om vilka som väljer att ge pengar i koppen vid affären så räckte Alexandra inte upp sin hand av vad jag kunde upptäcka.
Reya El-Salahi, journalisten/sociologen som gjorde dokumentären om tiggarna i London gjorde ett ställningstagande efter sin undersökning och motiverade tydligt varför hon valde att stödja utsatta på annat vis än pengar i muggen.
Hur ser Alexandra på den fråga som ställdes i början av TV-serien?
Måste man som journalist ställa sig utanför om sin personliga hållning?
Varje gång vi går till matbutiken så dyker ju frågan oavsett vad man jobbar med.
Livet var lättare när man Fröken i skolan gav oss en insamlingsbössa att ta med hem och fylla till de behövande i världen.
Jag räckte inte upp handen för att inte ta ställning i frågan. Folk får göra som de vill. Skänka i koppen, till organisationer, ge kläder och mat, säga hej eller ingenting. Jag ville bredda perspektiven. Ge nyanserna. Komplicera frågan. Sedan är det upp till tittaren att ta ställning. Jag vill humanisera dessa människor och ge dem en röst. Idag köpte jag frukost till en av dem för caféägaren klagade att de snodde bröd. I Italien är det inte längre brottsligt att stjäla bröd när man är hungrig. Intressant. Kram och tack för dina intressanta inlägg!
Ja TV-debatten avslutades ju förvisso med din förhoppning om att tittarnas bildning skulle vara till hjälp för att kunna ta ställning i frågan som ställdes i TV-seriens början om muggen.
Jag måste erkänna att ju mer information jag hittar desto svårare blir det. (ungefär som att tolka filmen 2001 en rymdodyssé…)
(har därtill läst både sociologi och kulturantropologi men det räcker inte ändå bl.a pga att la piovra dyker upp här och var när man söker i cyberspace.
Kanske behövs en ny kommisarie Cattani som tar tag i saken och få bort alla exploatörer?
Det var trevligt att bjuda på caféfrukost!
Je te embresse!
Bonne route!
Doudou Ahoka – hur mycket har han kostat? Var det värt det? Tänk om det hade varit din mamma eller din dotter?
Bilderna som kommer upp när man går förbi behövande vid mataffären:
Flickan med Svavelstickorna (sagan om flickan som dör av köld på Nyårsnatten för att ingen vill köpa svavelstickor av henne men blir hämtad till himlen av sin mormor)
Martin Valfridsson från regeringen som sakligt och lugnt förklarar för oss svenskar att regeringen kommit fram till att det inte är ett bra val att ge pengar i muggen.
Engelska TV- Live dokumentären Beggar Off, om hur en majortiet av de hemlösa i London använder sig av pengarna de får för att bekosta sitt missbruk av alkohol eller andra droger
Människohandelligan i Rumänien som köpte och sålde barn och tvingade dem till tiggeri och kriminalitet i Europas storstäder och som vid polisens tillslag i lysxresidenset hade 11 kg guld, en mängd AK 47:or och en stor mängd kontanter.
Kalla Faktas reportage om en romsk killle med handikapp som blev lurad till Sverige och utnyttjad i tiggeri.
TV-teamet räddade honom till att återvända och få en egen bostad via en svensk hjälporganisation.
Alexandras TV-serie om vanliga människor som är hos oss och bara försöker få en dräglig tillvaro i Buzau.
Med Alexandras serie hoppades man på fler reaktioner och mer debatt…
P.S. Det var ju inte så vårlikt på Valborg så:
Happy Ederlezi säger jag till alla som vill fira vårens ankomst idag.
Med anknytning till Alexandras TV-serie ( Ursäkta avvikelsen från blogginlägget)
Har hittat några hjälporganisationer som har romska stödprojekt:
Hjärta till Hjärta
Röda Korset
Rädda barnen
Hoppets stjärna
Erikshjälpen
SAM-hjälp
Frälsningsarmén