Mitt livs finaste pris!

Hej från ett soligt Rumänien. Idag är jag oerhört lycklig och djupt rörd. Jag har fått mitt livs finaste hederspris. Men vi kommer till det.

Först stannar vi i den rumänska röran som hamnar i mediaskugga. Efter branden på rockklubben som kostade 30 unga liv hittills och flera fortfarande vårdas på sjukhus, demonstrerade mer än 15 000 människor i Bukarest i protest mot korruptionen med slagord som ”Korruption dödar” och ”Another Revolution is the only solution”. Oana och Bogdan som jag jobbar med här nere var stolta över att unga människor reser sig mot den korruption som lamslagit systemet men de konstaterade uppgivet att inget kommer förändras. De fick fel. Idag avgick regeringen och alla jag möter hoppas på en nystart. Idag mötte jag lärare som har ingångslöner på 250 €/månaden och en högavlönad rektor som efter 25 år i en utsatt skola kammar hem 400 €. Rumänien är ett av Europas fattigaste länder och drabbades hårt av den ekonomiska krisen som stängde ner tusentals fabriker och försatte människor i djup misär. Värst drabbade är så klart de rumänska romerna. Just nu passerar protestmarscher vårt hotell i staden Buzau. De tutar och visslar och ropar slagord och applåderar. Hoppas deras rop på rättvisa och demokrati hörsammas.

Men nu till det roliga. Först av allt hoppas jag ni firar #nohate-dagen – ett initiativ mot näthat som systematiskt bryter ner människor som av olika skäl blir till måltavlor. Hårdast drabbas svarta och svartskallar, muslimer och judar, kvinnor och HBTQ-grupper. Vi har alla -skonade och drabbade, inkluderade eller exkluderade- en plikt, att säga ifrån, att höja rösten, att ta avstånd från hat, hot, hån och mikroaggressioner. Vi har en skyldighet att vårda samtalstonen och att skilja på kritik och personangrepp, hetsjakt, trakasserier. Nätet multiplicerar inte bara hatet utan även kärleken. Så utnyttja alla dina digitala plattformar till att hylla, stötta, stärka, peppa, omfamna och ösa kärlek över dem som gör något vettigt och viktigt.

Jag hade äran att få sitta i juryn för Nyheter 24 och My Safetys nyinstiftade pris ”Årets Nätängel” på 50 000 kr som delades ut till Fanna Ndow Norrby som ligger bakom det briljanta initiativet ”Svart Kvinna” som nyss också kommit ut i bokform. Hon är värd alla priser hon kan få för att ha mobiliserat människor, stärkt systrar och synliggjort hatet. Följ henne. Läs boken med alla vittnesmål och agera och reagera. Grattis Fanna och alla andra modiga medsystrar och bröder! HÄR kan ni se mitt uttalande om #nohatese och sprida om ni vill.

Sist men inte minst, idag tilldelas jag mitt livs viktigaste pris. Och jag kan inte närvara när Demokratiminister Alice Bah Kunhke delar ut det på galan i Kista. Pave the way och Million Minds utser 100 förebilder från förorten och delar ut tre hederspriser. Ett går till fotbollsproffset Martin Mutumba, ett går till miljardföretaget Serendipitys grundare Saeid Esmaeilzadeh som år 2000 disputerade vid Stockholms universitet med sin doktorsavhandling: ”Crystal chemistry of manganese tantalum oxides” (jag fattar ingenting) och blev vid 28-års-ålder Sveriges yngsta docent!  Och den tredje är jag. Som ägnat mitt liv – i böcker, artiklar, tv, radio, tidningar, intervjuer och föreläsningar åt att försöka förmedla en bredare bild av betongens barn. Att nyansera de svepande, stigmatiserande, svartvita bilderna som satt sig som sårskorpor på förortens fasader. Att få detta hederspris av kidsen i förorten, de vars kraft, kompetens, kapacitet och energi alltför ofta förbises – är en obeskrivlig ära. De inspirerar mig. De gör mig starkare. De ger mig något att kämpa för. Jag tänker göra allt jag kan för att resten av mitt liv sparka in stängda dörrar, för att uppmuntra och ingjuta mod och tillförsikt, för att bygga broar i ett segregerat samhälle. Mitt Rinkeby har gjort mig till den jag är. Rinkebyränderna går aldrig ur. Min uppväxt där har lärt mig allt om livet och världen och konsten att se varenda människa jag möter som en egen individ istället för en mörk massa. Jag har simmat motströms hela livet och det har kostat men det har också gett mig starka armar. Nu kan jag kasta ut livbojar till dem som kämpar i det kalla vattnet. Tack. All kärlek till er och må ni ha vinden i ryggen! (Läs gärna mina böcker om förorten: ”Bortom mammas gata”, ”Korsvägar- röster om Förortskultur”, ”Frontkick”, ”Taxi”, ”Min stora, feta, grekiska kokbok” eller antologier som ”Rinkeby mitt i världen” mfl som jag varit medförfattare eller redaktör för)

Priset hämtas av min nu 15-åriga systerdotter Jordana som ni ser på bilden nedan. Ljuvliga Jordana växte upp i Rinkeby och bor nu i Kista:

Alexandra Pascalidou hemma i Rinkeby. Här med systerdottern Jordana vid Rinkeby torg med massa ungar som hejar..
Foto: Henry Lundholm 06.08.25.

Tack till er alla som ser min kamp och alla er som kämpar, alla ni som stöttar när jag snubblar, alla ni som inspirerar! Jag kommer alltid finnas där för er och sparka in stängda dörrar. Jag älskar er. Grattis även till de andra två hederspristagarna!