Igår var det dags för säsongspremiären av P1 Debatt. Om Konstens friheter och fallgropar. Om tabun och tolkningsföreträden. Vi tog avstamp i Makode Lindes omdebatterade utställning som pågår just nu. Titeln som innehåller n-ordet har rivit upp frågan om det är rätt eller fel att använda kränkande ord eller bilder. Och vad man egentligen får säga i det här landet. Hur fri är konsten? Ska det finnas några gränser? Och vad ska man göra med ny och gammal konst som vissa uppfattar som rasistisk, sexistisk, kolonial? Eminenta gäster på scen diskuterade dessa svåra, smärtsamma frågor på ett konstruktivt sätt. Det blev både skratt och gråt. Lyssna på Makode Linde, Amie Bramme Sey, Araia Ghirmai Sebhatu, Anders Rydell, chefer för Kungliga Operan och Malmö Moderna Museum, Elisabeth Ohlsson Wallin, Christian Catomeris, Lisa Wool-Rim Sjöblom, Behrang Miri mfl. Revolution Poetrys Rojda Sekersöz och Carlito stod för underhållningen. Tack till er alla som ställde upp och tusen tack till hundratals människor som fyllde Kulturhusets Foajé 3 och greppade mikrofonen i Webbsändningen.
HÄR kan ni lyssna på två timmars direktsändning och 30 minuters webbsändning genom att klicka vidare.
Med de första gästerna som anlände- konstnärerna Makode Linde och Elisabeth Ohlson Wallin:
Ska lyssna! ?
Åh nej jag glömde mina hörlurar på jobbet! Can’t wait 🙂
Det är en intressant fråga om man ska hjälpa till att adla eller bannlysa vedertagna namn på minoriteter, oavsett om det gäller ”n-ord” eller ”z-ord”. Hittade detta, enligt mig, utmärkta inlägg i debatten (känsliga ordallergiker varnas):
detgodasamhallet.com/2015/06/16/leve-zigenarna/
Jag är ledsen att så många kapitulerar för gamla fördomar att de hjälper till att aktivt svartmåla minoriteters namn, istället för att rentvå dem! Men man får väl vara glad att ordallergin inte spridit sig till orden ”jude” och ”muslim” så vi tvingas använda uttrycken ”j-ord” och ”m-ord”.
Dicke fix. Judar kallar sig själva judar, muslimer kallar sig själva muslimer, romer kallar inte sig själva zigenare, och svarta kallar inte sig själva för negrer, (jag avskyr själv att använda de två senaste mest, men gör det för tydlighetens skull) svenskar kallar i regel inte sig själva för svennar.
Vissa ord är mer historiskt tungt belastade än andra. Jag vet att du tidigare hänvisat till Martin Luther King som kallade mörkhyade Negroes. Det fanns två tidningar i Nashville under ”the sit-ins” i U.S.A. Detta var strax efter ”the bus-boycott” ledd av Martin Luther King. ”The sit-ins” var en grupp studenter som inte leddes av någon men hade något som kallas comunal leadership, detta eftersom de åkte i fängelse för att de ville äta på vanliga restauranger, och om de hade ledarskapet fokuserat på en person så skulle det försvaga dem när den personen satt fängslad.
(Ah Dicke fix jag har så svårt att ta den korta varianten när jag pratar om saker jag brinner för att verkligen utbilda mig i. Utbildning Dicke Fix det ger de äkta kickarna)
Hur som helst var det två tidningar på den här tiden. Den ena tidningen som var för integration (The Nashville Commentator). De kommenterade demonstarationerna ”by the black community”. De kunde också använda ordet Negro. Den andra tidningen var uttalat rasistisk. Den hette (the Banner) och den här tidningen skrev överhuvudtaget om demonstrationerna eftersom Jimmy Stahlman förbjöddet. När man skrev om svarta så använde man ord som ” nigger” och ”negro” fast med liten bokstav.
Dicke Fix. Får jag rekommendera ”the Children” by David Halberstam. 😉
Ett förtydligande:
The Banner skrev alltså överhuvudtaget INTE om den svarta befolkningens demonstrationer. Eftersom Jimmy Stahlman inte ville låtsas om att något förtryck någonsin förekommit och att de svarta skulle stanna på sin plats. Det betyder inte att han inte skrev om ”black community” bara det att medarbetarna förbjöds skriva just om demonstrationerna.
Have a nice eavning
I meant evening :o. 🙂
Go natt alla i tråden 🙂 ett sista ord bara. Ett citat ur Jesus Christ Superstar: ”try not to be worried, try not to turn on to, things that upset you oh, don’t you know everything’s allright, yes everything is fine, and we want you to sleep well to night, yes let the world spin without you tonight” kram från Malin i Mölndal 🙂
Malin, jag har som sagt insett att n-ordet är förlorat. Det hade inte behövt bli så om de svarta i USA som kämpade för ordet hade fortsatt göra det. Faktum är att svarta för ca hundra år sedan kämpade för att kallas Negro och INTE ”colored” eller ”Afro-American”!
”Toward the end of the (19th) century, the word ”Negro” began to supplant the words ”colored” and ”Afro-American.” It was during this period that the first national Negro organizations (The American Negro Academy in 1897 and the National Negro Business League in 1900) were founded. The founding of the National Association for the Advancement of Colored People in 1909 marked, it seems, the disappearing peak of the colored movement. By 1919, the Negro Year Book could report: ”There is an increasing use of the word ’Negro’ and a decreasing use of the word ’colored’ and ’Afro-American’ to designate us as a people. The result is that the word ’Negro’ is, more and more, acquiring a dignity that it did not have in the past.” During this same period, there was an aggressive campaign for capitalization of the word ”Negro.” This campaign, which was led by the NAACP, peaked in 1930 when the New York Times announced that it would print the word ”Negro” with a capital letter. In an editorial (March 7, 1930), the newspaper said: ”In our ’style book’ ’Negro’ is now added to the list of words to be capitalized. It is not merely a typographical change; it is an act of recognition of racial self-respect for those who have been for generations in ’the lower case, ”
Men det är historia nu. I nuläget vill en mycket klar majoritet svarta inte kallas Negros, dels beroende på att vissa rasister missbrukat ordet men framförallt för att det officiellt bannlysts som rasistiskt. Jag ser ingen möjlighet att ändra på detta men vi får inte klassa äldre litteratur som stred för negrernas rättigheter som naiv eller kolonial.
När det gäller ”zigenare”, är det en stor grupp svenska zigenare som, liksom Katarina Taikon och Singoalla Mellon, fortfarande identifierar sig med ordet, och det med STOLTHET.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/romer-firade-med-flamenco/
”Youbri Millon från Göteborg dansade flamenco inför en ivrigt applåderande publik. Hennes pappa är spanjor och hon har just varit på dansutbildning i flamencons hemland.
– Men det är också en zigensk dans, sa Youbri Millon.
Hon använde ordet zigensk och förklarade att hon aldrig gillat att det numera mest är ordet romsk som används.
– Jag är stolt över att vara zigenare. Jag förstår inte varför vi skulle kallas romer när vi började bli accepterade, sa Youbri Millon innan hon satte klackarna i det tillfälliga scengolvet.”
Du har därför både rätt och fel när du hävdar ”romer kallar inte sig själva zigenare”; en del vill kalla sig ”romer” på svenska, och andra vill kalla sig ”zigenare”. Om du uppfattar ”zigenare” som rasistiskt och nedvärderande (vilket jag aldrig gjort), varför är det viktigt för dig att stigmatisera namnet ännu mer? Varför fortsätter vi inte Katarina Taikons arbete för att ge även namnet ”zigenare” upprättelse? Jag förstår inte det!
🙂 Here we go,
Vad intressant Dicke Fix nu blev jag idel öra. Ja i texten du citerar(?) så skriver de Negroes med stor bokstav. Jo men visst är connotation spännande! Jag skrev min B-uppsats om hur man benämnde homosexuella i Skottland under ”gay-akolonial controversy”. Men det tar vi under någon annan tråd.
När det gäller grammatik så går diskutionen egentligen inte så annorlunda till. Diskussionen går i huruvida grammatiken skall ses som preskriptiv (alltså följ reglerna) eller deskriptiv (skriv som du vill reglerna utgick från människorna och när människorna ändrar språket skall grammatiken följa efter).
I varenda liten detalj finns så mycket skrivet. Jag läste en hel bok enbart om denna delen av hur man kan se på grammatik. Jag läste en hel annan bok om hur man bör använda kommatecken 🙂 Jättespännande för en språknörd som jag. Men tillbaka till connotation, frågan är som jag ser det, om vi bör göra vad ” våra gamla regler” säger använda ordet ”neger” (personligen känner jag skräck inför att skriva ordet här, men som sagt jag gör det för tydlighetens skull). Eller om ”våra gamla regler” bör anpassa sig efter vad folk faktiskt säger och hur ordet används.
Ja då får man ju fråga sig hur ett ord används först och främst. Att diskussionen överhuvudtaget uppkommit beror ju på att världen rör på sig och tidigare kolonialiserade delar av världen har fått självstyre och har börjat bosätta sig på de tidigare kolonialmakternas hemma arena.
Vår del av världen kolonialiserade den sydligare och östligare delen av världen. Vi gick in och beskrev vad vi såg med vår blick. Vi blev inte del av utan beskrev i tredjeperson. Hela västvärldensutbildning gick ut på att lära sig beskriva världen i ett vi och dom perspektiv. Det är från den här tiden ”n”-orden smutsades ner. Och även om King använde ordet Negroes så accepterades det inte av de svarta som kom från afrika till U.S.A. efter honom. Den delen av den svarta befolkningen som inte först förslavats.
Det är samma sak med ordet ” zigenare” som för övrigt betyder ”utsträkt hand”. Den här gruppen är så stor och splittrad att det är svårt att diskutera med liten mobil, men kort kan man säga att en del kom från indien vandrade upp genom ryssland in i finland och kom till oss. Den delen taikon tillhör. Den med vida kjolar.
Svarta som själv inte har en bakgrund av slaveri använde aldrig n-ordet. Och romer som aldrig behövde vandra och vandra (på grund av den diskriminering en del utsattes för) kallade inte sig sjäkv ” z”. Men långsamt växer även de förtryckta. En del av att ta makten över förtryckare är att ta tillbaka hur man benämns. Du kan se tjejer som kallar varandra för horor, och du ser femen-tjejer som visar putin sina bröst’ för att ”ta tillbaka” , du hör en del romer kalla sig själva zigenare, och du hör en del svarta kalla sig själva diverse n-ord.
Jag kan se poängen att själv använda orden förtryckare benämner en med, för att försöka avladda ordet. Till viss del också för att minnas en hustoria av förtryck. Men det ger inte omgivningen rätten att också fortsätta använda dessa ord. Kan jag förklara det så här enkelt?
God morgon Alexandra och DickeFix
Åh Dicke Fix vet du vad jag skulle vilja föreslå. Jo att du läser modernistisk litteratur. När jag tänker efter skulle vår diskusdion lika gärna kunnat ta plats någonstans från 1919 och frammåt. Eller läs en bok om modernismen. Läs ”the Bell Jar” eller ”the Color Purple” (senaste skrevs 80 men är modernistisk) modernism är inte en era utan en stil. Läs ..åh vad heter den ”A Passage to India” ja den senaste måste du läsa. Alla är klassiker du kan lyssna på ljudbok eller se filmerna (fast där missar man en del). Ps tack för intressant diskussion
Kul med engagerat intellektuellt folk här tycker jag. Själv har jag den enkla uppfattningen att ord inte går att förbjuda även om försök därtill historiskt har gjorts. I Sverige idag görs dock inga såna försök vilket vi alla ska vara glada för. Dickefix får skriva både neger och zigenare hur mycket som helst i sammanhang där orden tillåts användas. Tex här på Alexandras fina och toleranta blogg. Konstnärer får benämna sina verk med både n och z ord och försöka få dem utställda. Går det inte på ena stället för man försöka nånannanstans. Inga konstigheter eller förbud med/för det. Lika lite som jag känner mig förbjuden att skriva vad jag tycker om vissa feministiska bloggar bara för att jag blivit blockad därifrån.
Tack Malin för ditt balanserade och mycket intressanta inlägg. 🙂 Ja, romerna består ju av många grupper med något olika ursprung, historia, kultur, seder och klädstil. Man brukar göra grovindelningen i roma och sinti. I Sverige så verkar det främst vara sinti som föredrar att kallas zigenare.
Du skriver ”En del av att ta makten över förtryckare är att ta tillbaka hur man benämns”. Detta visar att du precis förstått vad jag menar! Fördelen att göra på detta sätt är att det uttrycker en stolthet för den man är oavsett vad andra kallar en. Då framställer man sig inte själv som ett offer. Dessutom så får man automatiskt stöd av den stora majoriteten i samhället som använt benämningen utan att mena något illa. Det viktigaste i möten mellan människor oavsett ursprung är att man behandlar varandra som likar genom att visa hänsyn och lyhördhet.
Du har helt rätt i att vi i Europa har sett resten av världen i ett ”vi-och-dom perspektiv”. Vi i västvärlden tenderar fortfarande ha samma översittarmentalitet när vi ser oss som ”den upplysta civiliserade världen” som vill ”uppfostra” andra ”mindre utvecklade länder” till demokrati, en vetenskaplig världsbild, yttrandefrihet, feminism och sexuellt likaberättigande. Till vårt försvar kan väl sägas att samma översittarattityd och ”vi-och-dom”-tänkande fanns hos t.ex. hankineser i Kina, antikens greker samt antikens egyptier. Även bland minoritetsgrupper som judar och zigenare är ett liknande ”vi och dom”-tänkande vanligt och troligen nödvändigt för att gruppen ska kunna bevara sin kultur och undvika att försvinna som folkgrupp genom assimilation.
Tack även för ditt inlägg Wigwag. 🙂 Jag är glad att du uppskattar en intellektuell debatt och värnar om yttrandefriheten på Alexandras blogg. Ja, vi ska inte förbjuda vedertagna namn på minoriteter eller aktivt ge dem en sådan dålig klang att det till slut ses som en hädelse att ens uttala dem. Låt oss istället gemensamt kämpa mot all form av intolerans och dogmatism! Vi är i en polariserande tid och vi som vill läka samhällets sår måste hålla ihop. Presidentvalet i USA oroar mig, särskilt Donald Trumps framgångar. Det som skrämmer mig är inte Donald Trump själv – extremister har alltid funnits – utan att så många amerikaner stöder honom. Jag trodde han skulle vara chanslös, men det finns nu en uppenbar risk att han blir USAs president om hans direkta motpol, Bernie Sanders, skulle bli Demokraternas motkandidat. Vi lever i en orolig tid…
PS. Malin, tack för litteraturtipsen! Jag läste ”En färd till Indien” som ung på 80-talet i svensk översättning efter att sett filmen med samma namn. Minns att jag uppskattade den mycket och skulle gärna läsa om den. Jag såg även filmen Purpurfärgen men har tyvärr inte haft tillfälle att läsa boken än. Synd att vardagen tar upp så mycket av ens tid i livet. DS
🙂 Ha ha men plötsligt håller jag med alla här i tråden vad ska man skriva då? Säga skål för det kanske. Skål folks! Ja det viktigaste är ju att vi känner in varandra 🙂
Ps. Jag såg att min mobil ändrat ett av mina ord (gud man måste verkligen vara vaksam på mobilen). Jag skrev en uppsats om connotation skottska i gay-adoption-controversy och inget annat. Alexandra ta med oss Marlene, DickeFix och Wigwag på din nästa After Work 🙂
Hahaha, och jag som undrade vad ”gay-akolonial” egentligen betydde och tänkte att det kanske var någon obskyr egendefinierad fackterm som handlade om homosexuella från forna kolonier eller något:D Förstår, inte hur du klarar att skriva långa inlägg på mobilen överhuvudtaget. Jag klarar knappt skriva ett SMS utan fel. 🙂
Jag såg Uppdrag Granskning ikväll och är mycket upprörd av det grova hat som Alexandra och andra offentliga kvinnor får utstå. Fy sjutton vad otryggt det måste kännas! Tyvärr, kommer det alltid finnas människor som utser syndabockar för att kanalisera sin frustration och känsla av maktlöshet mot, när de är missnöjda med sitt eget liv och hur samhället utvecklats. Hat från extremister som riktas mot politiker, journalister, debattörer och myndighetspersoner är en attack på vårt gemensamma samhälle och därmed oss alla. Hotfulla SMS och sönderslagna ambulanser är därför två sidor av samma mynt.
Jag har i grunden en positiv människosyn och tror att en överväldigande majoritet människor vill väl och har en inneboende känsla vad som är rätt och fel. Tror därför det bästa motmedlet mot hatet – förutom att beivra brotten – är att ha en öppen konstruktiv debatt där alla åsikter respekteras. Med konstruktiv debatt menar jag inte politikernas meningslösa pajkastningsuppvisningar utan offentliga ”medlingssamtal” där debattörerna verkligen försöker förstå varandras argument och pragmatiskt slår sina kloka huvuden ihop för att nå den bästa kompromissen.
Ja, det vore verkligen jättekul och intressant att träffas efter jobbet och diskutera detta och allt annat. Jag nås på dickefix@hotmail.com men kommer naturligtvis svara med mitt riktiga namn. 🙂