Hej alla vänner och hoppas sommaren behandlat er väl. Jag har varit i Grekland, badat, umgåtts med vänner, städat och röjt hemma i Aten, gått på antika teatrar och konserter under bar himmel, hälsat på vänner på Hydra och dansat på Mykonos.
Men vi har också hjälpt till i soppkök och hälsat på temporära flyktingläger som får hjärtat att stanna en stund. Barn som flytt krig och hamnar i ett tält i +36C i väntan på ett vanligt liv. Barn som förlorat föräldrar, anhöriga, sina barnrum och nallar, sina vänner och ändå har kraften att springa runt och skratta när de leker med trasiga cyklar och enögda dockor.
I Almedalen mötte jag Safinaz. Hon var solskenshistorien som rörde alla till tårar när hon berättade om sin flykt från Syrien, via flera månaders väntan i Grekland innan hon slutligen landade i Sverige och fick jobb på ett svenskt IT-bolag som programmerare. De hittade ett boende i Alby och livet såg ut att ordna sig efter tio månader med anställning och en chef som lovordade henne. Nu får jag ett mail av henne där hon ropar på hjälp. För att hon ska utvisas till Grekland, det land hon först sökte asyl i. Grekland som sjunker allt djupare ner i den ekonomiska krisens abyss utan framtid. Mer än 500 000 unga grekiska akademiker har senaste åren lämnat landet och omplanterat sig i bl.a. Tyskland. För Safinaz är beslutet dödsstöten och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne.
Vi lever i de skarpa kontrasternas tider. Terrorattacker utförda av psykopater och vettvillingar som lutar sig mot religiösa vanföreställningar sår död och sätter skräck i människor. Oron har blivit en ständig följeslagare. Trumpologerna från andra sidan Atlanten normaliserar rasismen och kvinnohatet, misstänkliggör människor som avviker från normen 0ch polariserar stämningen. Igår var jag på en middag med läkare från NYC som försökte övertyga mig om att Trump inte är rasist eller sexist utan en fantastisk företagarsjäl som kommer lyfta USA. Brexit blottade också liknande klyftor. Politiken handlar numera mindre om klassiska, ideologiska vänster- höger-dimensioner och mer om inställningen till flyktingarna och farhågorna. Det är stanna eller stick-politik. Det är för eller emot mänskliga rättigheter. Under sommaren minskade jag kraftigt min aktivitet på Twitter och sociala medier. Jag uppdaterade härliga bilder på Instagram och drog mig för att kommentera samtiden. Mest för att hinna med de jobb jag åtagit mig. Men det gjorde mig gott och det gav mig en arbetsro jag inte upplevt på länge. Framför allt gjorde det mig mindre rädd och ledsen. Påhoppen avtog i kraft och frekvens vilket är både skönt och sorgligt. Tystnaden belönas. Och allt fler av mina vänner väljer att tiga. Vilket jag förstår och respekterar.
Nu måste jag städa hemma, skriva klart ett jobb och underhålla dottern. Vi gjorde en en fin fotografering för grekiska OK Magazine på Atens tivoli i somras som jag delar här. Stor kram på er alla och tack för att ni läser.
Fantastiska bilder som taget ur Mary Poppins (Disney versionen)
Det finns en dokumentär om Trump som heter You’ve been Trumped som visar hur han behandlar invånarna i en skotsk by när han ska anlägga en lyxig golfbana där.
Not to flattering for him….
Alexandra, jag ber dig fortsätta att jobba för det du tror på. Din karisma, energi och kreativitet är gåvor som samhället behöver. Dessutom har du relevanta erfarenheter från både ditt privata liv som invandrare och ditt professionella liv som journalist. Just nu är det viktigare än någonsin att vi alla hjälps åt att arbeta mot den polarisering och extremism som sliter sönder samhället. Du och dina vänner ska därför inte vara tysta utan hjälpa till att läka det samhällssår som uppstått.
Man måste dock arbeta med både hjärta och hjärna. Målet för arbetet får inte vara att erhålla publicitet eller applåder från sina meningsfränder genom att provocera, förlöjliga eller smäda motståndarna. Det gör bara situationen värre. Målet måste vara att nå en samsyn om samhällets utmaningar och hur de bäst kan åtgärdas. Vi måste hitta en plattform av gemensamma grundläggande etiska och humanistiska värderingar som nästan alla är överens om och utifrån denna föra en prestigelös och respektfull debatt där man både för fram sina egna argument och lyssnar på motståndarnas.
Det hedrar dig därför att du samtalar med t.ex. Trumpförespråkare och försöker förstå hur de tänker. Politik handlar som du skriver numera mindre om klassiska, ideologiska vänster- höger-dimensioner. Jag håller dock inte med om att det är så illa att politiken nu handlar om ”för eller emot mänskliga rättigheter” utan skulle istället säja att skiljelinjen går mellan globalism och nationalism. Flyktingfrågan och Brexit är båda en del av denna ideologiska strid. Vår värld blir mer och mer globaliserad på grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Utvecklingen går dock så fort att många människor känner sig otrygga och det leder till de farliga nationalistiska motreaktioner vi nu ser. Man får därför inte ha för bråttom med globaliseringen; stora förändringar måste få ta sin tid. Tidskonstanten för ändring av värderingar i ett samhälle mäts i generationer.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna tror jag faktiskt skulle kunna fungera som en gemensam etisk grundval för diskussionen mellan globalister och nationalister. Man kan sedan ha en saklig diskussion om hur politiken bäst ska utformas, både på ett globalt och nationellt plan. Jag tycker här socialliberalen John Rawls teori om rättvisa ger en bra vägledning. Vi svenskar har fått högvinsten i livets lotteri. Vi måste dock moraliskt agera ur ett neutralt perspektiv som om vi ännu var ofödda och inte kände till detta. Vilken värld skulle vi vilja ha om vi inte visste om vi skulle födas rik eller fattig, svart eller vit, heterosexuell och homosexuell, kvinna eller man. Rawls kommer från denna utgångspunkt fram till två principer:
– Frihetsprincipen: varje medborgare i samhället ska tillerkännas så omfattande grundläggande fri- och rättigheter som går att förena med att samma fri- och rättigheter tillerkänns alla andra.
-Differensprincipen: skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras. Detta är en avvägning mellan att ge människor en ekonomisk drivkraft att göra sitt bästa och samtidigt en rättvis fördelning.
Utifrån dessa principer kan vi sedan diskutera flyktingpolitik, biståndspolitik och vårt ansvar för utsatta minoriteter.
Jag hade under sommaren tid att se din programserie om romerna från Rumänien och uppskattade att du skildrade deras liv på ett relativt otendentiöst sätt. Du lät dessa människor komma till tals som jämlika individer utan ge dem en patroniserande offerstämpel. Problem med tiggeri, kriminalitet, arbetslöshet och skolskolk bland zigenare beror inte endast på diskriminering och utanförskap utan även destruktiva kulturmönster som bara kan brytas i samarbete med gruppen ifråga. En högre kulturell status för utbildning, eget företagande och traditionellt lönearbete skulle kunna hjälpa zigenarna att komma ur misären liksom det hjälpte judarna. Men samhället måste naturligtvis hjälpa till och underlätta så att detta kan ske. Jag är själv t.ex. osäker om ett tiggeriförbud verkligen kommer förbättra zigenarnas situation på sikt eller om det bara leder till ökad misär och kriminalitet. Man främsta syftet för de som förordar ett förbud är nog bara att slippa se världens elände på våra gator.
En annan etisk princip som nog alla är överens om, är att en oskyldig individ inte ska bestraffas för andra individers felande bara för att den tillhör samma grupp. Det gäller oavsett om gruppen definieras av kön, etnicitet eller religionstillhörighet. Vanliga muslimer kan inte hållas ansvariga för militanta islamisters terrorbrott. Oskyldiga zigenare ska inte behöva stå till svars för att vissa zigenare är kriminella. Och män i gemen ska inte skuldbeläggas för att en minoritet begår våldtäkter eller är hustrumisshandlare.
Fördomar är således etiskt fel även i de fall då de grundas på faktisk statistisk kunskap. Man måste samtidigt erkänna att sådana fördomar är ett svårt etiskt dilemma. Om hazarer är överrepresenterade när det gäller sexuella trakasserier på festivaler så kommer unga tjejer känna sig otrygga när killar med afghanskt utseende står bakom dem. Det är rationellt men samtidigt en orättvis fördom då det bara är en minoritet av afghanerna som begår sådana brott. Det bästa sättet att motarbeta fördomar är därför att tillsammans med gruppen i fråga försöka komma tillrätta med problemen som fördomarna grundar sig på. Ogrundade fördomar kan avhjälpas med utbildning och information grundad på objektiv forskning.
Oavsett var man står på det politiska spektrat så har de flesta goda intentioner. Vi vill alla arbeta för ett bättre samhälle genom att hitta lösningar på de utmaningar som finns. Då bör vi också kunna ha en civiliserad respektfull debatt hur vi ska nå dit utan medvetna överdrifter, hatiska påhopp och ren åsiktsmobbning.
Jag har tillbragt denna mulna söndag i Norrlands Athen med att titta på den whiskydrickande irländske komikern Dave Allen som är en av mina favoriter.
När jag tittar in på Alexandras blogg och läser om läget i Europa och polariseringen så slår det mig plötsligt att extremister har en gemensam nämnare:
De saknar oftast humor…
Rena motsatsen till exempelvis berättelsen om Mary Poppins alltså!
Mary Poppins for President!
Tiggeridebatten fortsätter ser jag – inte särskilt kreativ och human.
Verkar inte ha hänt mycket sen Gustav Vasa tid då han etiketterade romerna som spioner och införde straff utan rättegång för vistelse i Svea Rike för alla romer.
Här en länk om hur Sverige behandlat romer sedan Gustav Vasas tid:
nyheter24.se/nyheter/inrikes/793124-romer-sveriges-historia-romernas-nationaldag-antiziganism
När Alexandras dokumentär visats i TV var frågan om man skulle ge pengar i muggen till behövande romer eller inte.
Nu handlar det om att förbjuda eller inte förbjuda.
Går det inte att tänka ut något bättre än detta I Sverige på 2000-talet efter ett halvsekel av särbehandling av folkgrupp?
Halvt millenium skulle det vara.
En saga för barn eller vuxna av H.C. Andersen:
Flickan med svavelstickorna
https://www.youtube.com/watch?v=9Edfj8QFEzY
Fantastiska bilder
Juridikstudenterna Robin och Hanna skriver insändare om tiggeriförbudet:
http://www.vk.se/1796468/tiggerforbud-oforenligt-med-rattsstaten
Ikväll kollar jag på Kristallen på Kanal 5 Webb-TV och röstar på Alexandras dokumentär.
Hej Alexandra (Shimada, Dickefix och Marlene). Vad härligt att vara här igen. Jag hade en liknande erfarenhet i somras Alexandra då jag inte hade tillgång till Internet på två veckor. Eller jag kunde bara sällan logga in och fick noggrant välja vad surf och batteri skulle gå till p.g.a. brist på el. Och det blev att jag valde 90minuter av ”sommar” på p1. Radion drog inte surf. Vilken terapi! Och vilken ro. Verkligen nyttigt.
wh0cd8822400 home