Så kom äntligen dagen vi väntat på så länge. Vi var nominerade för bästa TV i kategorin Aktualiteter/Samhälle med trilogin ”Vi kallas tiggare”. Det var nervöst och vi hade tunga motståndare i Musse Hasselwalls mobbingserie i UR, Soran Ismails ”Absolut Svensk”, Nyhetsmorgon, Breaking News med Filip & Fredrik. Precis innan TV-sändningen drog igång gick jag fram till Soran och gratulerade för nominering och grymt jobb och lyckönskade honom. Fem minuter senare stod han på scen med en Kristall. Men jag var nöjd för jag fick precis min lax serverad och hade ändå inte lust att låta maten kallna på tallriken. (En variant på surt sa räven) Men sanningen är att vi ändå känner oss som vinnare. Att miljoner människor sett serien om den mest försummade, förnedrade, förödmjukade, förtryckta minoriteten i Europa som inte direkt är någon folklig flirt är en seger i sig. Att hundratals människor kommit fram på stan för att tacka för att serien fått dem att tänka till, att omvärdera, ett reflektera – är en seger i sig. Att idoler som professor Hans Rosling kommer fram och hyllar serien och en massa andra människor jag håller högt men också folk som skriver till mig om hur de ändrat attityd, inte nödvändigtvis till tiggeriet som fenomen men till människorna som tvingas sitta där – det är en seger i sig. Så tack alla för kristallerna ni dagligen strör ut.
Galan var kul och jag njöt av mina underbara arbetskamrater som slitit hårt bakom kameran: Lisa Jarenskog, producent, Lisa Jonsson, redigerare och Martin Jönsson, projektledare på SVT Göteborg. Och fotografen Henke som inte rymdes på bild och mest av allt alla huvudpersoner – Cornelia, Catalin, Flori, Gabriel, Ramona, Clara, Bella och alla som vågade medverka och bjuda in oss i sina liv och alla hjälpare som kämpar i motvind – Linda, Pierre, Santo, Jonatan, Anna och alla andra.
Och jag kände mig väldigt vacker tack vare stylisten Niklas Berglind som hittat det jag drömde om – en enkel, vit klänning av svenska klädmärket Greta. Örhängen och ring från SIF Jakobs /Starstudio, Min kompis Teodora Kababji kom hela vägen från Märsta för att sminka och fixa mitt hår. Väskan är köpt i någon second hand för hundra år sedan. Jag hade aldrig använt den men nu åkte den fram för att den hade en Kristall. Fick jag ingen på scen skulle jag i alla fall ha en egen. Och den var som ett knoghjärn ifall jag skulle behöva slåss med kampsportaren Musse Hasselwall. Istället fick Paolo Roberto smaka på en käftsmäll. Vi brukar nämligen alltid sparras när vi möts. Nu mindes han när vi under OS i Aten 2004, då vi båda jobbade för SVT, sparrades en morgon och jag råkade kicka honom mellan benen. Sedan dess har jag fått äta upp det.
Efteråt hängde jag mest med vackraste Gina Dirawi och snackade teater. En utmaning som vi båda har framför oss.Tack till er alla.
Tyvärr så visade det sig att vi tittare inte kunde rösta på er dokumentär om de romska migranterna, bara juryn om jag förstått rätt så det var ju inte så kul i soffan då.
Den här frågan har engagera mig ända sedan jag i Bonniers Konversationslexikon läste den märkliga definitionen av zigenare ( zigenare, inte romer var allmänt språkbruk på den tiden. Ivar LO Johansson skrev t.ex en bok som heter Zigenarliv).
Jag ska inte citera men det var ett fördomsfullt språkbruk som hämtad från ett skvallrande kafferep…
Romernas härkomst tycks dolt i dunkel. EU- rådet och de romska organisationerna i Sverige är inte eniga. Det är väldigt spännande.
Zigenare har alltid fascinerat mig ända sedan jag som liten hört om deras förmåga att spå i handen.
Det jag hörde övertygade mig om att vissa spåkunniga faktiskt har det som vi kallar övernaturlig förmåga…(som den afrikanske shamanen Alexandra berättar om i Bortom Mammas Gata)
Ederleze är en fantastisk sång. Jag ska lyssna på den nu fast det är en sång om våren…
Har du sett filmen Taikon? Där är Ivar Lo med.Inte särskilt smickrande sammanhang dock. Kul att läsa dig. Och Ederlezi är min favoritlåt!!!
Hej Alexandra,
Nej, tyvärr har jag inte sett den vad jag kan erinra mig på rak arm.
Ja gissar att det handlar om att Ivar Lo kritiserats för att han romantiserat om romerna på ett sätt som försvårat för dem att komma in i samhället. ( att de är ett vandringsfolk/nomader och att vandringslusten finns i blodet eller liknande). Den föreställningen ser man ju också i mycket av fiktionen från olika länder och säkert också kvarlevande i det kollektiva medvetandet hos många av oss här i Sverige på 2000-talet. Ivar Lo reste ju en hel del själv vill jag minnas så det kanske var en projektion av hans egen önskan till äventyr som han applicerade på sin romska ungdomskärlek?( Vem har f.ö. inte ibland drömt om att rymma med cirkusen t.ex?)
En annan sterotyp är ju bilden av spådamen. Det finns ju en teknik som kallas reading förhandsinfo som vissa använder för att bluffa inom det övernaturliga. ( Googla gärna på Derren Brown om detta den som vill)
Den historien jag hörde var av helt annat slag där spådamen inte kunde ha kännedom om något alls men kunde berätta om hur många syskon som fanns i familjen och en rad specifika detaljer. En del kallar detta övernaturlig förmåga.
Själv tror jag att sådant föds ur ett trauma av något slag som aktiverar sinnena hos människan på ett extraordinärt vis av överlevnadskäl och som ger det som vissa kallar synsk gåva och liknande spännande ting.
Vad är livet utan mystik och förälskelser?
Kollat lite om Katarina Taikon och hennes kritik av Ivar Lo Johansson.
Ser att det tydligen var just så att Ivar Lo:s exotiska och romantiska syn på romerna blev ett hinder i kampen för deras rättigheter.
Det var inte förrän 1958 som förbudet att vistas längre än 3 veckor i en kommun upphävdes genom lag.
Många kommuner tillämpade ändå den gamla lagen.
Ivar Lo Johansson skrev då samma år personliga brev till samtliga kommuner i Sverige som förvägrade romer att bli bofasta där han påpekade deras rättigheter att få stanna enligt den nya lagen. Hans syn på deras liv hade tydligen ändrats i takt med tiden.
Det var länge sen jag läste Ivar Lo:s bok Zigenare så jag har glömt mycket. Min egen syn på zigenare var nog långt mer romantisk än den som beskrevs i hans resereportage från Ungern. (det fanns otäcka skildringar av slagsmål t.ex)
Min bild var hämtade ur mitt bokslukande där den lockande positivt romantiska bilden dominerade. (men också mer skrämmande som den hunsade, revanschlystna och demoniske Heathcliff i Svindlande höjder) som var förälskad i ”fel” kvinna. (out of his league so to speak)
Hur skildras romerna i fiktionen idag förresten?
Tips om filmer böcker mottages tacksamt.
Peace&Love
Har hittat filmen på SVT Öppet arkiv och ska se den idag. Tack för tipset!
Hittade även en film som heter Zigenarhövdingens son som handlar om en ensam gammal man som blev en paria bland sina egna när han började jobba på sjukhus som ung (ansågs som orent).
Mycket gripande.
Har även fått en förklaring till varför ordet zigenare försvunnit bland de flesta idag.
På 90-talet kom det romer från balkan som ogillade benämningen och då började man använda ordet rom i det offentliga Sverige.
Här finns filmen:
http://www.oppetarkiv.se/video/1935586/zigenarhovdingens-son
Ivar Lo Johansson bok heter Zigenare och den publicerades 1929.
Här en liten filmsnutt från ett bröllop i Stockholm 1954 där bl.a Ivar Lo är med bland gästerna. Ett intressant tidsdokument.
Han var i sin ungdom för övrigt själv så förtjust i en zigenarflicka att han ville gifta sig med henne och överge sitt eget bofasta liv…
Här är filmsnutten:
https://www.youtube.com/watch?v=PN-rjVWGr2A