Trumpologernas gränsöverskridande tyranni

Vaknar i ett regnigt London och är så trött. En trötthet som inte kan botas med sömn. Trött på mängden, mestadels ensamstående, förbittrade män, som ägnar sin värdefulla tid åt att skriva att jag borde skjutas, dödas, våldtas, sättas i ”elektroniska stolen” (vad det nu är). Att jag är fulare än en fisk, dummare än en idiot och en massa andra föga smickrande beskrivningar. Hatiska och hotfulla meddelanden som når mig trots att jag inte svarar och systematiskt blockerar de värsta hatpredikanterna.

Hur vet jag att det är ensamma förbittrade män? Det är bara att gå in och kika på deras sorgliga sociala medie-profiler. En bunt brutala typer som sällan går miste om ett tillfälle att skjuta sina giftpilar mot omsorgsfullt utvalda offer i samordnade och synkroniserade kampanjer. Oftast kan initiativet härledas till någon rasistsajt som orkestrerar orkanerna.

Den aktuella hatfesten är resultatet av valresultatet i USA. Trumps Triumf har lett till trollfester världen över. Från KKK till jihadister. De firar som om de både vunnit på lotto och kammat hem Nobelpriset under en och samma dag. Segeryran och skadeglädjen går hand i hand med slutsatser om att folket nu äntligen sagt sitt och satt eliterna på plats. Som om fastighetsmogulen Trump och hans grädda företrädde folket. Som om rasism och sexism vore en folklig sport. Det Trumpologer, Orbanister, LePenister och våra inhemska varianter lyckats med är ingenting annat än att så splittring, förädla föraktet och hylla hatet som en motståndsmekanism. De har lyft locket och spottat i den sunkiga soppan som kokat så länge att kastrullen är bränd på botten. Ingredienserna är kända sedan tidigare. Blanda frustration med förnedring, peppra med några skopor vrede, fabricera fiender och skapa syndabockar som du sedan öser ner i den grymma geggan. Låt koka. Kasta sedan den kokheta, stinkande sörjan mot alla som vågar yppa kritik och tvivel eller ifrågasätta kockarna, klädda i yttrandefrihetens mantlar.

Förklädd yttrandefrihet är vad det är. Ty som bekant har yttrandefriheten också sina gränser. HÄR kan du läsa om dem.

Dessa spänner över breda fält som hets mot folkgrupp, förtal, hot, trakasserier och andra destruktiva följder som lagen reglerar. Problemet är att deras yttrandefrihet sker på vår bekostnad. De vill kunna sprida sin rasism och sexism fritt och frejdigt. Utan minsta mothugg. De som vågar ifrågasätta dem hotas och hatas till tystnad.

Förra veckan, innan valet, talade jag i TV4s Nyhetsmorgon om den smutsiga valkampanjen i allmänhet och Trump-kampanjens retorik och metodik i synnerhet som sänkt ribban för all anständighet. Jag refererade till två artiklar jag läst i bl.a. The Times och Politico. (Klicka på källorna.)

Båda betraktas som viktiga och trovärdiga nyhetskällor. Båda skrev om vita nationalisters planer att sprida droger i utsatta områden för att motverka demokratiska valframgångar. Det är bara att läsa innantill.

Givetvis gick svenska Trumpologer till attack. Och då snackar vi inte om att de som annars aldrig bryr sig om källkritik nu efterfrågade källhänvisningar som de ju fick otaliga gånger på Twitter utan vi snackar vidriga påhopp och rena lögner om att jag hänvisat till en satirartikel. Men faktum kvarstår. Båda artiklarna finns kvar och Politico, som jag mailat, har senast bara adderat en enda mening mot slutet av artikeln– nämligen: ”POLITICO could not independently verify his claims”.

Det är inte lätt att vara mediekonsument eller mediearbetare i dessa faktaresistenta tider. Källor måste korsas och kontrolleras. I detta fall litade jag på dessa två helt olika nyhetskällor som anses säkra. Det faktum att artiklarna finns kvar borde betyda något. Att Trumpologer insisterar att det varit en satirartikel är därmed  felaktigt.

Men att i detta sammanhang se, inte bara blodtörstiga Trump-troll gå till attack utan även en Moderat riksdagsledamot, Hanif Bali, som för våra skattepengar, ämnade att göra vårt land bättre, kallar mig ”Ärkesopa”, är under all kritik. Så piskar en företrädare för ett av våra största partier, upp hatkampanjer och förgiftar samtalsklimatet. Och min fråga till hans partikamrater är hur de kan acceptera detta? Är detta moderat språkbruk?

Jag hade högre förväntningar på människor som utger sig för att värna demokratin och förväntas företräda vårt land och vara föredömen för vårt samhälle.

Eftersom jag hyser stor respekt för Nya Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra som sannolikt, precis som många andra kvinnor i offentligheten, också utsätts för näthat, har jag twittrat frågan till henne. Vi får se vad hon svarar.

Slutligen vill jag bara addera en tanke till de senaste dagarnas utspel inte blott från Hanif Bali utan även andra som tävlar om rasistiska röster och retweets. Jag förstår att valet närmar sig. Jag förstår att politik handlar om att vilja styra samhället i den ideologiska riktning man önskar. Jag förstår att slaget står om de breda massorna, de som kallas folket, och som felaktigt kommit att klumpas ihop som en främlingsfientlig, misogyn och allmänt intolerant fårskock. Min syn på folket är en annan. Folket kan bättre än att låta sig vilseledas av förvanskningar. Framför allt tror jag att de som fiskar i grumliga vatten och tävlar om rasistiska röster skjuter sig själva i fötterna. De gör sig själva en otjänst helt enkelt genom att gynna de renläriga rasisterna. De som inte ens har vett att skämmas. För varför skulle rasister rösta på kamouflerade kopior när de kan rösta på originalutgåvorna?

Nedräkningen har börjat.

Nu lunch med kollega i Soho som enligt en taxiförare är ”ett hemskt område för att det är så många homosexuella där”. När han frågade var jag kommer ifrån svarade jag Sverige.

Han sa: ”Den där olivfärgade huden kommer inte från Sverige”.

Resten av resan ägnade han åt att hylla Brexit och Trump.

Medan jag instagrammade Toni Morrisons visdomsord: