Kavla upp ärmarna. Spotta i händerna. Sträck på ryggen. Upp med hakan. Ryt ifrån. Räck ut en hand. Stötta och stärk varandra. Minns att ljuset skingrar mörkret. Minns att vi varenda dag skriver historia. Vi kan och vi kommer vända det här. Tillsammans. Vi behöver bara lite tålamod. Tåla lite skit och visa mycket mod.
Avrio
Jag har länge varnat för denna utveckling men att Trump blev vald var ändå en stor chock och besvikelse för mig. Jag vill inte tro det är sant. Hur kan mer än hälften av USAs befolkning välja en narcissistisk psykopat till president? En outbildad tölp och mobbare! Vilken kontrast mot den intellektuelle och alltid sympatiske Obama.
Jag har länge varit orolig för att auktoritär nynationalism och främlingshat skulle få politiskt fäste i västvärlden men hoppades det ännu fanns tid att mota Olle i grind. Medan etablissemanget varit upptagna att arbeta för feminism, HBTQ-frågor, religions-frihet och flykting-frågor under mantrat ”allas lika värde” så har man glömt bort – ja, avsiktligt ignorerat och mobbat – en stor grupp medborgare som såg den snabba globaliseringen som ett hot mot hela deras tillvaro; deras hembygd, deras kultur, deras arbete och deras land. Denna idiotiska strategi från politiker och media har nu gjort att gruppen missnöjda växt och radikaliserats så att de väljer en kolerisk psykopat som president. Pendeln slår tillbaka med full kraft.
Nu gäller det att utarbeta en ny strategi så att vi undviker att samma sak händer i Sverige. Jag tror ”Räck ut en hand” är en bra start men istället för ”Ryt ifrån” så skulle jag rekommendera: Respektera dessa människors oro, var lyhörda för deras argument och för en saklig dialog! Då kan vi förhoppningsvis vända det här. Tillsammans!
Trump blir en bra president.
Ni kan slappna av.
Reportage från Detroit – globaliseringens bakgård för den som är intresserad av att försöka förstå vad som hände i USA: (Paralleller kan också göras till Grekland efter kraschen som Alexandra beskrivit i KAOS och TV-program)
Allt kan givetvis inte skyllas på globalisering, som ju för övrigt är ett begrepp med mycket mångfacetterad innebörd.
Vi kan också minnas vad som hände SAAB.
Otroligt att inte staten ryckte in och räddade jobben. Istället fick vi Victor Müller och alla vet hur det slutade.
https://www.youtube.com/watch?v=4xypiZ-hqdY
Här en 20min variant om Detroits uppgång och fall:
( såklart en slogan om ”Make American Great Again” funkar bra mot en sån fond – tyvärr…)
https://www.youtube.com/watch?v=VW5ljQ-3SpU
Shimada, tack för länkarna om Detroit. Ja, det är en stor grupp av missnöjda förlorare på globaliseringen och urbaniseringen som negligerats av politiker och media. Det sorgliga är att dessa som nu hjälpt Trump till makten knappast kommer få någon hjälp av honom. Tvärtom, med Trumps politik kommer ju de sociala klyftorna i USA bli ännu större. Som Obama sa:
”Look, if a guy’s spent 70 years on this Earth showing no regard for working people — there’s no record that he’s supported minimum wage, or supported collective bargaining or invested in poor communities — and then suddenly he’s going to be the champion of working people? Come on. Come on, man!”
Trump är en auktoritär maktmänniska. Han utnyttjade missnöjet som fanns för sina egna syften. Nu kommer han troligen göra allt för att behålla makten även efter att hans desillusionerade väljare insett att ”Make America great again” bara var en tom nationalistisk floskel.
Även här i Sverige finns många gamla bruksorter och industristäder som förändrats i grunden på grund av globaliseringen. Det kanske inte är så konstigt att fattigpensionärer som slitit ett helt liv på Kockums i Malmö eller Scania i Södertälje är missnöjda med samhällsutvecklingen. De kan inte ens få en plats på ett ålderdomshem när de inte orkar bo hemma själva. De känner inte längre igen sin hemstad, de känner sig otrygga på grund av den ökade kriminaliteten och de tycker politiker struntar i dem då de inte längre anses samhällsekonomiskt lönsamma.
Ibland agerar regeringen som en förälder som premierar styvbarnet framför sina egna barn. Statens utgifter 2017 för internationellt bistånd, migration och för nyanlända invandrares etablering motsvarar ca 45000 kr/år i skatt för en familj med två förvärvsarbetande. Det är mer än tre gånger så mycket som läggs på utgiftsområdet ”Ekonomisk trygghet vid ålderdom” och då är ändå inte de stora kostnaderna för arbetslöshet och kriminalitet på grund av den misslyckade integrationen medtagna. Ett annat exempel är att en bostadsbehövande kommuninvånare som vill köpa en bostadsrätt numera riskerar att bli överbjuden av den egna kommunen – med sina egna skattepengar! På köpet får denne sedan vara med och betala boendekostnaderna för den nyanlända familj som gratis får bo i lägenheten! Det är inte konstigt att en sådan politik vållar politikerförakt och missnöje.
Tyvärr riktas inte ilskan bara mot de ansvariga politikerna utan även mot helt oskyldiga invandrare. De flesta människor i Sverige är fortfarande godhjärtade men klimatet har hårdnat betydligt, både bland infödda och invandrare. Min äldsta dotter, som ju själv är invandrarbarn, jobbar som insamlare för ”Läkare utan gränser”. Hon har berättat skräckhistorier för vad hon och hennes kollegor blir utsatta för dagligen, allt från rasistiska tillmälen, till spottande och polisanmälda handgripligheter. Jag älskar Sverige men vill känna mig trygg här med min familj. Jag vill varken drabbas av kriminalitet eller främlingsfientlighet på grund av en misslyckad integrationspolitik. Jag vädjar därför till Alexandra – och alla andra med hjärtat på rätt ställe – att nu hjälpa till att läka såren som blivit i vårt samhälle. Det är allas vårt gemensamma ansvar!
You’re welcome, DickeFix.
Ja det lär nog komma den ena kallduschen efter den andra för många av Trumps väljare när han tillträder.
Det Alexandra gör är ju fantastiskt.
Men de med makt måste också verkligen inse hur viktigt det är att vi alla kommer ut i samhället och att det finns bostäder, service, kultur, osv så att det blir trivsel.
Skulle inte orka hålla Alexandras tempo en vecka skulle jag tro (fast jag tränar på gym och äter nyttig mat 🙂
Just nu läser jag Korkade vita män av Michael Moore – mästaren på att vända på begrepp, avslöja saker och ge nya perspektiv.
Ja Alexandra, verkar outtröttlig. Med sin energi, sitt tempo och sin karisma skulle hon kunna spela kaninen i Duracell-reklamen. Det är med förundran, beundran och en liten bit av avund som jag betraktar allt hon gör. Hur kan hon hinna skriva böcker, göra TV-serier, vara med debattprogram i TV, vara talare, moderator, jobba med teater, skriva insändare, skriva blogginlägg, twittra, arrangera Boost Camp och samtidigt ha ett privatliv och vara kärleksfull mamma? Jag inser ju att hon behöver support för att det ska fungera men det är ändå otroligt att en människa klarar av att ha så många bollar i luften samtidigt. I jämförelse känner jag mig lat trots att jag är stressad. Jag skulle inte heller klara av Alexandras publicitet utan följer gärna Epikuros råd att leva okänd. Kanske beror det på blyghet, kanske beror det på bekvämlighet eller också beror det bara på brist på mod.
Jag gillar också Michael Moore eftersom han lyckas belysa samhällsproblem i USA från ett utanifrån-perspektiv. Jag tyckte Bernie Sanders lyckades med detsamma i primärvalen men trodde felaktigt att Hillary Clinton skulle ha större chans att attrahera väljare från republikanerna. Jag gjorde misstaget att se valet från ett traditionellt höger-vänsterperspektiv. Istället kom det endast att bli en folklig protest mot etablissemanget.
Ja,ja denna ödesdigra vecka, då Trump kom som ett svenskt yrväder och bebådade ett nytt, kallare klimat, är äntligen till ända. Jag önskar Alexandra och dig en trevlig helg trots det som hänt. Och Alexandra, försök ha tid att njuta av helgen och känn dig inte manad av mitt inlägg att göra Duracell-reklam också! 🙂
Jag är på! Ger aldrig upp!
Detsamma. Vi får se detta som en prövning. En chans att kämpa för det rätta. Kram.
”Räck ut en hand” under illustrationen av Trump och Frihetsgudinnan förvirrade mig en smula.
hahaha den var kul! Du har rätt!!!