Galaglitter och kravaller

Hej vänner. Hoppas ni mår fint. Jag började dagen med att läsa min egen hastigt skrivna artikel om förortskravallerna i DN Kultur. Ni som missat kan läsa HÄR. 

Det finns så mycket mer att säga om det sorgliga som sker just nu och alla märkliga tolkningar och slutsatser. Men det finns många anonyma förortshjältar som sopar upp, städar, mobiliserar sig och försöker ta sina liv tillbaka från dem som exploaterar laglösheten.

Min syster Sofia som bor i Kista är ute och nattvandrar om nätterna tillsammans med andra engagerade föräldrar i området. Min pappa skickade foton igår kväll. Här i Rinkeby Servicehus bodde min farmor Sofia tills hon dog. I restaurangen under som förr hette Milles och drevs av en rolig jugge firade jag min 25-årsdag. 

Det är så sorgligt. Det är mitt hem. Min barndomsidyll som står i lågor. 

Och samtidigt som detta, när jag går omkring med en kvävande sorg, gör jag jobb jag bokat sen lång tid tillbaka. Som om ingenting hänt. Så satt jag exempelvis i jurymöte med trevliga Erik Hamrén för att utse Sveriges Bästa Gymnastik-kommun. Det är min gymnastikbakgrund och mitt tjat om att idrotten kan rädda liv. Att gratis idrottsaktiviteter för fattiga förortsungar vars föräldrar inte har råd med bandyräkningar eller tennislektioner skulle kunna fånga upp många unga,  arga män.

På kvällen ledde jag GP Bullhounds konferens och prisgala på Berns där Europas bästa entreprenörer och innovatörer belönades och talade om sina framtidsvisioner. Galan avslutades med smakprov ur kreativa Andreas Carlssons musikal Dandy där Danny Saucedo är huvudrollsinnehavare.

När jag minglade bland investment bankers och entreprenörer ville många tala om kravallerna och återigen slog det mig att jag är en brobyggare mellan två helt olika världar. Två världar så fjärran att jag trots mina spagatförmågor inte alltid får ihop. Varningsklockorna ringer. Det är dags för det vi talat om så länge men aldrig praktiserats: Integration. Blanda, rör om och häll upp nya drinkar. Nu måste jag packa. Imorgon sticker jag igen. Lite dålig tajming. Helst av allt vill jag vara här just nu. Åka ut och nattvandra med föräldrar. Peppa ungdomar. Men jag har nästan 30 kvinnor som längtar till Pascalidous Powertrip på Santorini.

Dela på

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *