Hej vänner från ett varmt och vackert Tbilisi, Georgien och södra Kaukasus-regionen. På ett personligt plan är det en efterlängtad resa då mina morföräldrar som tillhörde den grekiska minoriteten pontier bodde vid Svarta Havet innan de deporterades. Det är så många ansikten på gatorna som påminner om min älskade mormor och morfar. Så många maträtter som påminner om min barndom i den grekiska bergsbyn där mormor kokade soppa på en spik.
Det är ett fascinerande land jag kommit till tack vare mitt ambassadörskap för Kvinna till Kvinna. Jag är här tillsammans med generalsekreteraren Lena Ag och filminstitutets VD Anna Serner. Vi möter kvinno- och HBTQ-aktivister som kämpar i motvind i ett land tyngt av kyrkans och konservativa politikers föråldrade syn på kvinnor som objekt och reproduktionsmaskiner som man kan behandla lite hur som helst. Bara under två år mördades 60 kvinnor av sina män, fäder eller söner. I ett land med ungefär 3.5 miljoner invånare. ”Femicide” kallas morden på kvinnor som på allvar började uppmärksammas i medierna när en ung, kvinnlig professor mördades av sin ex.make mitt på ljusa dagen på universitetet. Kanske var det identifikationen – en bildad medelklasskvinna som föll offer på en offentlig plats. Sedan dess har rapporteringen ökat men dessvärre har rättsväsendet, attityderna och normerna förändrats föga.
När valrörelsen nu drar igång blir spelet smutsigare och retoriken råare. Det oförblommerade homohatet är en del av den nationalistiska narrativet som lider av demografisk panik. För det lilla landet måste ju växa enligt den heteronormativa hypotesen.
Igår mötte vi 16-åriga Mira på ett skyddsboende där hon levt med sin bebis sedan i januari. Hennes bror och släktingar hotade henne till livet när hon blev gravid. Hennes mor som är yezidisk kurd stödjer henne när hon nu försöker slutföra sin skolgång medan hennes bror sitter i fängelse. Han greps när han var på väg att ansluta sig till IS i Syrien. När Mira berättar blir jag ställd. Hur blev brodern IS-anhängare när pappan var kristen georgier och mamman är yezidier – IS främsta måltavlor? Han hängde med andra arbetslösa killar i ett utarmat område, han konverterade till islam och värvades snart av extremister.
Idag mötte vi Natia – en imponerande människorättsaktivist. Hon berättar hur HBTQ-gruppernas vardag förgiftas av hat och trakasserier. Var tredje HBTQ-person har utsatts för fysiskt våld, enligt den skuggstatistik som hennes organisation WISG tagit fram. Själv har hon börjat träna Krav Maga för att kunna försvara sig. Vi pratade om rädslan och riskkalkylerna som hon och hennes vänner tvingas leva med i ett samhälle där hatbrott sällan leder till straff.
På svenska ambassaden berättade ambassadören Martina bland mycket annat om svenska par som kommer hit för att köpa bebisar genom surrogatmödrar. Sedan Indien stängt för surrogatmödraskap för utlänningar har efterfrågan ökat i Georgien. Nu utfärdar ambassaden ungefär ett pass i månaden till små svenska bebisar som burits av georgiska kvinnor. Det är ett komplicerat ämne som vi fick mer insyn i hos Anti-Violence Network där de bl.a. haft en surrogatmamma som födde tvillingar åt ett par. När tvillingarna dog vid födseln stämdes hon av paret som beställt barn. Jag skulle gärna göra en dokumentär om surrogatmödrarna här. Nu måste jag dock ta en dusch inför middagen med ambassadören. Mer information kommer snart.
Stor kram på er alla.
Vad intressant att dina morföräldrar var pontiet från regionen runt svarta havet. Kunde de möjligen varit från Sokhumi, Abkhazien? Visste inte att Greker deporterades från Georgien…Visste bara att när ekonomin återställde sig i Grekland så återvände många av Grekerna tillbaka 🙂 Varför deporterades dina morföräldrar?
hi lilly, thanks for coming by. very glad you found me via indie ink. hope yo7l;821u#&l visit again soon.and thanks for being cool with the song, it’s a great one. xxoo
Åh ja. Jätteintressant med surrogatmödraskap. Mer om det Alexandra. Själv har jag inga egna barn (men två högt älskade bonusbarn). Har endometrios och opererats två gånger var gång en cysta på 11×6 cm. Blivit gravid, fått missfall, försökt igen, jagat ägglossning, fått remiss till IVF lång kö. Försökt adoptera, fått avslag pga min mans ålder. Försökt privat IVF…för kön för lång genom svenska sjukvården. Längtat längtat saknat saknat ville ha ett fosterbarn men bor på för liten yta.
Men genom surogat…. Jag vet vad saknaden och sorgen innebär. Att bli berövad på den fortsättningen av ens familj. Att känna avgrunden också när äldre skall hälsa på sitt barnbarn eller någon patar om barn här och där. Jag vet alla ALLA utvägar man sökt för att få ett barn att älska. Men surogat…nej mitt hjärta säger fullkomligt nej…..
När jag bor lite större kommer mitt fosterbarn till oss och vi kommer ”älska ihjäl” det.
Ja, gör en dokumentär om det! Jag har följt personer som skaffat barn via surrogatmödrar i fattiga länder. Är chockad över hur det går till. Kvinnorna är i underläge. Klinikerna sätter in flera embryon för att beställarparet ska få valuta för pengarna. Det är ju enklare (och billigare) att få två bebisar på en gång istället för en. Det blir inte sällan komplicerade och svåra graviditeter. Bebisar dör. I Indien finns flera fall där surrogatmödrarna avlidit och kvinnornas biologiska barn har blivit föräldralösa. Surrogatmödraskap är en form av människohandel som tyvärr har mörk sida. I svensk media får man oftast bara se den familjlyckan, beställarparet som fått ett eller flera barn via en välvillig surrogatmoder. Men vi vet ingenting om henne. Hur har hon haft det? Är hon pressad att dra in pengar? Misshandlad? Och hur lätt är det att lämna ifrån sig ett barn man burit i sin egen kropp? Och vad händer om hon drabbas av skador?
Är att få barn en mänsklig rättighet? Jag har fått höra argument som att det är svårt att adoptera och om man adopterar får man oftast ett barn med något handikapp. Vad är det för samhälle vi lever i? Jakt på perfektion? En kärnfamilj med två friska barn trots att beställarna/köparna själva ofta inte är helt friska (missbildningar, avsaknad av livmoder, fertilitetsproblem)? Är det rätt att en fattig men fertil kvinna ska betala priset? Jag förstår längtan efter barn.