God morgon kära vänner. Det har varit en omskakande vecka på många sätt. En journalistisk förebild och inspirationskälla, Nils Horner, har blivit mördad mitt på gatan, mitt på ljusa dagen i Kabul. Han var ett föredöme i sitt sätt att rapportera från krig och kriser och stora politiska skeende som han skildrade genom de små människornas liv och vardag. Ni som har läst mig i alla år vet att det är min mission och passion. Nils Horner levde också det där romantiska korrelivet som alla journalister drömmer om men få vågar förverkliga. För vem vill utsätta sig för faror? Vem vill leva i en kappsäck bortom rutinens trygghetszoner. I en tid av nedskärningar inom medierna är den typen av journalistik på utdöende. Nu förväntas privatpersoner fånga olyckor och katastrofer på mobilbild och rapportera utan källhänvisning eller etiska hänsynstaganden. Må han vila i frid. Inte för att jag tror att en man som han kommer vila direkt. Må han också inse sin storhet och inverkan på alla oss som är kvar.
Igår skrev jag förresten en krönika i tidningen Journalisten om partiskheten i opartiskheten. Jag har ju anklagats för att vara partisk och kände mig tvungen att reda ut begreppen. Här kan ni läsa den.
Själv utkämpar jag mina egna mikroskopiska kamper. Igår föreläste jag på fina Myrsjöskolan i Nacka om min bok ”Bortom mammas gata” och vikten av att stå emot, höja rösten och kämpa för det som gör världen en gnutta bättre. Eleverna var så gulliga att jag ville adoptera dem. I förrgår föreläste jag om mångfaldens mys, missar och magi för en massa härliga kommunalarbetare i Karlstad.
Imorse var jag med i TV4s Nyhetsmorgon och talade om Nils Horner och nazismen som manifesteras i form av misshandel i Malmö, hakkors på Vasa Real och judiska skolan i Stockholm. Ibland undrar jag varför vi ingenting lär oss av historien. Att vi fortfarande förringar nazismens sår. Att vi försummar alla offer. Att vi reducerar nazismen till ”bråk” och ”pojkstreck”. Hur hade vi reagerat om det varit islamister som misshandlat människor i Malmö? Hade vi kallat det för bråk och viftat bort det då?
”Men snälla du”, ”men lägg av nu, lägg av nu” och sist men inte minst ”men Alexandra” (uttryckt i ett tonläge som tycks antyda ”men lilla gumman, vet du inte bättre”). Tack Hakelius för retorik som förminskar och ger uttryck för härskarteknik!
Känns inte så troligt att han skulle använda sig av den retoriken i argumentation mot Bodström eller andra män för den delen. Testa själva genom att härma hans tonläge och byta ut Alexandra mot Thomas, blir ganska tydligt tycker jag.
Se 09.10 min in i klippet!
hahaha så observant – du har helt rätt, det var något som skavde som jag inte kunde sätta fingret på men det gjorde du! Tack och må du alltid vara lika klarsynt!
Arrogant av Hakelius, blev illa till mods själv.
Hej!
Och jag tycker precis tvärtom. Det var du som försökte utöva härskarteknik mot Hakelius genom att konstant avbryta honom och lägga ord i hans mun som han aldrig sagt. Ett annat exempel denna teknik var när du använde hans namn samtidigt som du avbröt honom. I sak har ju Hakelius helt rätt, jag rekommenderar hans senaste krönika i ämnet. Problemet är att extremvänstern använder en marginell nazistklick för att mobilisera.
Ja där ser man hur vi uppfattar saker olika, jag anser att Hakelius är oerhört nonchalant mot ett växande problem, visst avbröt Alexandra i sin iver att få hinna med att säga sitt på de stackars få minuter nyhetsmorgon bjuder på men att kalla det för härskarteknik, nja då är den riktiga härskartekniken borta och finslipning av detaljer påbörjad!
/Tomas