God Söndagmorgon! Här rensas det i röran. Och tvättas. Och skuras. Och återigen missade jag ett svettigt Yogapass med Natalia Paisano som just kommit hem från Indien. Att jag har så svårt att prioritera min träning och klämma in det in mitt schema är en gåta med tanke på hur glad jag blir av träning. Men snart, den 30 maj, åker jag och några fantastiska människor till Kretas magiska sydspets i Elounda på en Powerweek fylld av inspiration, personlig utveckling, träning, helande havsbad, stärkande samtal. Det finns ett fåtal platser kvar så läs mer och anmäl er HÄR.
Själv längtar jag mest efter ljuset och värmen, introspektionen och transpirationen, lugnet och havet, dagar utan smink och skor, samtalen med alla kloka deltagare, stunderna med min dagbok och sömnen.
Hej Alexandra! Jag har ju sett dig i media under årens lopp och får en bild av en person som heter Alexandra, men mer är det ju inte, ett intryck. Däremot har jag förmånen att ha ett bra bibliotek i Vänersborg där jag bor som har din bok. Jag får lov att skriva KAOS på svenska. Jag hittar inte de grekiska bokstäverna på mitt tangentbord. Jag känner frihet när jag läser den. Det är en röst som jag behöver höra. Men jag saknar just den där rösten du har nästan överallt i min omgivning. Du beskriver på ett levande sätt hur du ser på de ekonomiska systemen. Parallellt med denna bok läser jag en annan bok som också synar ett ekonomiskt system skapat för mannen. Vi är två kvinnor som har pratat lite om din bok via facebook. Min barndomsväninna som jobbar i grundskolan kommer att läsa boken med sina elever! Jag läser den på grund av att jag är intresserad av vad som händer runt om oss och får en bild och kunskap kring vad som händer, inte bara i Grekland, utan i hela Europa, ja, hela världen. Jag läser den också på grund av att jag har jobbat som klasslärare i ämnet musik och piano. Då tänker jag på musikämnets status i våra skolor. Kärnämnena först, och sist musik. Jag hade 400 elever i veckan och fick dessa elever att sjunga och spela – tillsammans. Delad glädje och delad sorg. Och delad kärlek. Men också visa att vi är olika och har olika smak. Respekt. Och jag läser din bok för att vi fick en dotter med Downs syndrom och började kämpa för att förändra gamla attityder som härstammar från rasbiologins dagar. Här finns mycket att göra. Mitt engagemang och försvar för min dotters vara har gjort mig öppen för vad som händer. Intresserad av människans värde. Någonstans i livet börjar en process som inte går att blunda för. Jag vill säga vilken tydlig, vass och fantastisk analys du har gjort och att du tagit möjligheten att ge ut boken!
http://www.filmsforaction.org/articles/greece-what-you-are-not-being-told-by-the-media/