Tack 2017 för nästan allt! Nu tar vi oss an 2018!

Om några timmar tar vi farväl av 2017. Ett år som hade allt. Tårar av glädje och avgrundsdjup sorg. Framgångar och motgångar. På årets sista skälvande timmar och innan jag börjar förbereda nyårsmiddagen här hemma vill jag bara passa på att tacka för allt. För drömmen som förverkligades när jag debuterade som manusförfattare och skådespelare med ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteaters Stora Scen. Tack för allt jag fick lära mig, för nya vänner på och bakom scenen, för publikens skratt och gråt och stående ovationer. Tack för att jag fick fånga och förmedla samtidens smärtpunkter på en scen tillsammans med begåvade konstnärer från världens olika krishärdar.

Tack för de tre priser jag fick äran att ta emot – från Stora Feministpriset till Erasmus-priset i Europaparlamentet av självaste Jean Claude Juncker till 5 i 12-priset i riksdagen. (Klicka på länkar för att läsa motiveringarna). Det är sådana stunder som får mig att orka fortsätta kämpa i motvind i minst 20 år till.

Tack för att jag fick resa och lära och arbeta i London, Leipzig, Amsterdam, Aten, Umeå, Rinkeby, Dubai, New York, Paris, Washington, Bryssel, Borlänge, Oslo och andra platser där jag mötte magiska människor.

Tack för de stora och enormt lästa, spridda och uppskattade reportage jag fick skriva i DN om bl.a. förortens mammor i kölvattnet av dödsskjutningarna. Här kan ni som missade läsa deras skakande berättelser.

Tack till Martin Karlsson, den avhoppade nazisten som bad om ursäkt för hot och hat och valde att byta bana. Reportaget i DN har lett till tusentals mail som jag inte ens hunnit svara på. Förlåt och Tusen Tack. Här kan ni läsa intervjun med Martin. 

Tack för att jag fått göra Me Too-boken som alla måste läsa. Det var det mest omtumlande och känslomässigt krävande arbete jag varit med om. Men bland det viktigaste jag gjort. Tack till alla heroiska kvinnor som är med – från Hedi Fried till Cecilia Malmström och Linnea Claesson och Katarina Wennstam och ett 80-tal till. Här kan ni beställa den!

Tack för alla samtal, debatter, konferenser och glittriga galor jag fått leda – från Stockholms Filmfestival till Kvinnogalan på British Museum. Tack för att jag fått föreläsa på skolor och arbetsplatser runtom i Sverige och Europa. Tack för era vittnesmål och berättelser. Tack för era samtal i Ring P1, på gator och torg. Tack till er som kommer fram på tunnelbanan och peppar. Tack för era gåvor – från böcker till grytlappar!

Det är så mycket mer jag vill tacka för och så många fler jag vill tacka. Jag minns er alla och sänder er min kärlek även om ni inte ryms här.

Men 2017 var också ett år av mörker. På många sätt. Både politiskt och personligt. Värst var förlusten av en kär vän. En bror. Micke Nyqvist. Jag står där i FN högkvarteret för att intervjua Sveriges FN-ambassadör när jag får beskedet och världen rämnar. I staden där vi tillbringat så mycket tid tillsammans. Saknaden går inte att lindra. Tomrummet går inte att fylla. Flera andra närstående har lämnat under året. Min morbror Jannis, gästarbetaren i Tyskland, dog i cancer. Nu återstår bara min mamma i en familj av krigare. Må de vila i frid. Må vi bära deras minnen in i evigheten.

Och det har som vanligt varit hot, hat och förtal och trakasserier och nazistmarscher med mitt ansikte och stängda dörrar  – men allt detta är bara beviset på att jag och vi gör rätt och måste fortsätta kämpa för alla människors lika värde och rättigheter.

Nu måste jag börja städa inför kvällen. Slutligen vill jag innerligt tacka alla er som följer mig på den här turbulenta resan med alla dess upp- och nergångar. Det är en ensam resa och jag behöver er och uppskattar vartenda ord, varenda vink, varenda tanke ni delar. Tack.

Må 2018 bringa det bästa livet har att erbjuda för er och era familjer. Må vi ta steg närmare fred, frihet och försoning. Må murarna mellan människor slipas ner. Må vi blir mer mänskliga och skapa mer liv i livet! Gott Nytt År!